Utan att veta mera om det rubricerade ärendet vid Astrid Lindgrens barnsjukhus än vad som skrivits i pressen så känner jag ändå en viss både olust och tveksamhet inför den juridiska apparatens agerande. Jag får en känsla av brist på både kunskap och empatisk förmåga hos åklagaren. Eller är det så illa att det medicinskt etiska regelverket är så bristfälligt att åklagaren helt enkelt får ta ett ärende och testa sig fram ? I sådant fall är det bara aktuella läkares eget agerande i varje enskilt ärende som styr vilket naturligtvis skapar osäkerhet och brist på tillit hos alla inblandade.
Frågetecknen blir förhoppningsvis snart uträtade och intensivvårdsläkarna kan jobba vidare utan att riskera mordåtal för att man gjort sitt jobb efter bästa förmåga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar