Läser i SvD en intressant artikel av psykologen och psykoterapeuten Anna Kåver om kriget inom psykiatrin. Jag har själv sedan 2001 ägnat mycken tid åt området neuropsykiatriska funktionshinder (npf). Det som först slog mig när jag som lekman började ta kontakt med expertis på området var den totala oenighet som syntes/synes råda om vad npf är och varför personer t ex får diagnosen ADHD. Istället för att försöka hjälpa varandra att driva utvecklingen vidare så försöker många i stället att på allt sätt tillintetgöra och odugligförklara varandra. Ett inbördeskrig som på intet sätt främjar utvecklingen på området.
"Nåde den som har en annan åsikt än mig" är mantrat som gäller. Tråkigt, ja snarast tragiskt.
Lika intressant var att finna hur många lycksökare som sökte sig till branschen och försökte slå mynt av den nyvunna kunskapen på området genom att saluföra de mest häpnadsväckande metoder för att "bota" patienterna. Man vågar väl påstå att inbördeskriget markant ökar utrymmet för diverse lycksökare.
Detta har lett till att många lekmän, inte minst ledande politiker, beroende på vilken expert / skola man valt att tro på, bortförklarar t ex ADHD som en modenyck. Så enkelt, då behövs heller inga åtgärder sättas in eftersom modenycker är övergående och snart ersätts av andra modenycker.
Debatten blir än mera polariserad och osaklig när särintressen som Scientologirörelsen med sin pr-apparat på allt sätt försöker bortförklara npf och demonisera hela psykiatrin.
Jag har i tidigare inlägg berört den krigföring jag här beskriver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar