Ju mera jag läser om Tomas Quick och hur de utredningar bedrivits som senare lett till att han fällts för åtta mord, desto mera börjar jag fundera om hur det kan te sig i andra mordutredningar eller i brottsutredningar över huvud taget.
Kan det vara så illa att i ivern att få vara med och skapa / fälla en seriemördare så har experter som polisens förhörsledare Seppo Penttinen, åklagaren Christer van der Kwast, Quicks advokat Claes Borgström, chefspsykologen på Säter Birgitta Ståhle och minnesprofessorn Sven Å Christianson blivit så fartblinda och enögda att dom helt tappat det professionella greppet ?
Ja, frågan är helt klart berättigad och borde leda till att ett antal tveksamma brottsutredningar ånyo prövas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar