Läser en intressant artikel i SvD om Calton, en del av storstaden Glasgow, Skottland. Vi behöver inte förflytta oss till andra kontinenter för att träffa på människor som lever under eländiga förhållanden.
Vad beror då detta på att en stadsdel i Glasgow kan ha en medellivslängd på bara 54 år ,jämfört med 80 år i grannskapet? Inte bara uppväxtförhållanden och livsstil antar jag även om fattigdom och drogmissbruk förstås är starkt bidragande orsaker. Det måste sitta djupare än så. I generna månne? Ja, inte vet jag, men intressant är det, och skrämmande. Det torde inte vara speciellt stor omsättning på människor i Calton. Inte många som flyttar ut och antagligen inte flera som flyttar in.
När jag läser dylikt känner jag mig extra lyckligt lottad.
Den brittiska arbetarklassen har en längre historia än den svenska och har proletariserats i fyra-fem generationer mer. Det här är vad som händer när man sedan avindustrialiserar ett sådant land och förväntar sig att folket skall leva på finansiella tjänster och på att klippa håret på varandra.
SvaraRadera