Jag sitter just nu och lyssnar till "Sommar" med Annika Östberg. Det är en fascinerande berättelse hon bjuder på. Hon utstrålar lugn och harmoni på det sätt hon berättar. Inte för ett ögonblick ger hon uttryck för hämndbehov, missnöje eller för att ha felbehandlats. Tvärtom så betonar hon sin egen skuld och uttrycker medkänsla med de människor vars liv också totalt förändrades av hennes brott.
Med kärlek berättar hon om sina vänner bland de fångar hon träffade genom åren.
Lugnt och sakligt beskriver hon fängelsevakternas arbetssätt som tycktes vila på outgrundlig ondska.
Jag slås av tanken: -hur kan hon vara så "oförstörd" och positiv efter att ha tillbringat 28 år, halva livet, i amerikanskt fängelse?
Jag är både fascinerad och imponerad. Intressant dessutom att hon efter alla dessa år pratar i stort sett oklanderlig svenska. Ingen amerikansk machobrytning där inte.
Jag hörde också hennes program och var lika imponerad! Men...jag undrar om hon är så oskyldig som hon försöker framstå!? Jag tror inte det faktiskt, även om jag inte tror att hon mördat någon och på något sätt förtjänat det straff hon fått! Man slås även av att hon talar en, i stort sett, oklanderlig svenska efter alla dessa år!
SvaraRadera