Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

tisdag 28 september 2010

Var går gränserna i bloggosfären?

Visst är det fascinerande att möta alla människor där ute i bloggosfären. Ofta är det intressanta människor där jag väljer att kommentera och följa bloggen vidare. Via kommentarer så hittar jag in på nya bloggspår. Ibland avhandlas förstås ämnen som inte alls intresserar mig och då kan jag ju välja att inte fortsätta följa just den bloggen.

Dock måste jag alltid vare varse att vad som skrivs inte nödvändigtvis är sant eller har hänt. Det kan ju vara lögn eller bara ett skämt. Om så är, finns en avsikt där bakom och är den avsikten god eller ond? När foton läggs ut så är ändå sannolikheten större för att det är en verklig verklighet som beskrivs men med bara ord så vet man aldrig. Nå väl, jag tycker ändå att det är en fascinerande värld. Likväl som att jag möter människor som ger uttryck för genuin lycka i tillvaron så dyker det också upp personer som synes leva i ett rent helvete.
Då kan jag stundom hamna i bryderier med mig själv;:
- blunda för stunden,
- kommentera,
- bara strunta i det och glömma.
Just för att det är så enkelt att publicera sig via en blogg så kanske ansvaret för vad jag skriver är särskilt stort. Jag kan väl inte vara ensam om dylika funderingar eller.... ?

2 kommentarer:

  1. Nä då. Jag har funderingar på "sanna" och en del "osanna" bloggar. En del skriver ju så bra och därför är det kul att läsa, oavsett om det är sant eller inte. Lite underhållande så där.

    Men annars har jag lärt mig mycket genom att läsa andras bloggar, speciellt om USA, vilket är bra eftersom jag flyttat hit för en tid sedan. Men det är inte bara utlandssvenskars bloggar jag läser.

    Bloggosfären är en kul sfär!

    SvaraRadera
  2. Hej! Hittade din blogg genom att "följa spåret" från andra.
    Jag tycker att bloggandet ger mig en massa nya vänner (light...) som jag kan välja att lyssna på eller låta bli. Det är rätt märkligt, man kan liksom ropa ut i cyberrymden och eventuellt är det någon som är intresserad! Sånt händer inte så ofta i den vanliga sfär man rör sig i.
    Själv bor jag i Grekland och medarbetar på kalimera.se, det blir som en mötesplats för greklandsstollar, folk jag aldrig skulle träffa annars.
    Monica P

    SvaraRadera