Vägen hem

Så här vacker är vägen upp till vårt hus när den är klädd i höstskrud. Ibland blir jag smått filosofisk bara av en bild. T o m en bild som jag ser dagligen.
Den här bilden är hoppingivande då den visar att även om det bara råkar finnas en väg i något av livets skeden så finns det ändå två spår att välja på och även om dom går i samma riktning så kan dom sluta på olika platser. Sedan finns ju alltid möjligheten att vända om. Trösterikt, eller hur?

Rötter som kämpat sig igenom stenmuren för att upptäcka att dom inte var önskvärda, vackra nog som spirande växter, och därför står där avhuggna och uppgivna. Men ändå levande. Trösterikt, eller hur?