Så var det slut på det roliga



Tyvärr, det blir inget VM 2014  för Sverige.

Sverige-Portugal 2 - 3 och det blir inget VM i Rio för Sverige nästa år. Inte mycket att säga om att Portugal vann. De var bara det bättre laget. Vem vann då matchen i matchen mellan Zlatan och Ronaldo? Ronaldo, med 3-2, eller hur? Jag ser dock Zlatan som en lika bra spelare, men har spelar helt enkelt i ett sämre lag. Som bekant, en svala gör ingen sommar.
Matchen bjöd dock på all den dramatik man kan önska sig. När Zlatan dunkade in 2-1 på frispark trodde jag fortfarande på en vändning, men Ronaldo tog mig snabbt ur den villfarelsen.
Matchen hann förstås bara sluta så började frågorna om framtiden. Slutar Zlatan nu eller fortsätter han över EM 2016? Är det dags för en ny förbundskapten? Ja, allt var som vanligt igen. Det var dock roligt så länge det varade. Den härliga inramningen med nästan 50.000 på Friends Arena bidrog mycket till detta.

Vi är många som följer och engageras med det svenska fotbollslandslaget. Jag brukar vara den ende i vår familj som konsumerar sport på TV, men igår var oxå D i högsta grad delaktig. På tal om delaktighet. Jag läser att även alltyckaren Björn Ranelid  tyckte till igår. Om matchen, om laguttagningen, om svensk fotbolls framtid. Det är bra när många engagerar sig. Ranelid envisas som vanligt med att påstå att han spelat fotboll på hög nivå och därför är en man att lyssna till även när det gäller fotboll. Så vitt jag förstått så värvades Ranelid som tonåring av Malmö FF från Håkanstorps BK. Han spelade visst en match för A-laget, en cupmatch mot IFK Luleå.

Det är skillnad på dialog och föreläsning

Jag skrev för nån dag sedan ett kort inlägg apropå Björn Ranelids medverkan i Melodifestivalen och senare om hans oförmåga att parkera bilen rätt. Det senare olyckligt kolliderande med hans behov av att synas.



I dessa inlägg gav jag inte uttryck för vad jag själv tycker om  Ranelid. För självklart tycker man något om en sådan person. Så även jag,  även om jag haft svårt att sätta tummen påt. Nu när jag nyss sett honom i ännu en TV-soffa inbjuden med några andra gäster för en diskussion  om författarskap, kultur och litteratur så får jag ihop det. Jag har alltid tyckt att han är en frisk fläkt, en gränsöverskridare med ett enormt egobehov. Nu när jag nyss lyssnat till honom så ser jag hans mest utmärkande drag. Med Ranelid för man ingen diskussion, ingen dialog. Mycket beroende på att han inte lyssnar. Han sitter och förbereder sitt nästa inlägg. Han föreläser i alla sammanhang. Allt är i förväg inlärt. Inget kan förändras till följd av en annan persons nyliga inlägg.

dialog: samtal, åsiktsutbyte, konversation, kommunikation, kontakt

föreläsning: föredrag, muntlig framställning, tal, uppläsning, lektion, seminarium, undervisning

Sticker man ut så syns man

Alla kan vi väl parkera fel ibland. Men hur fel? Eller tycker du att du parkerade rätt RANELID? Den personliga registreringsskylten kan bli alltför personlig ibland. Så här skriver Transportstyrelsen på sin hemsida :Personliga registreringsskyltar fångar andras uppmärksamhet – en bra idé för dig som vill visa vem du är!

Björn Ranelids "Mirakel"

Från att ha varit icketittare på Melodifestivalen så gjorde jag igår ett undantag. Många märkliga bidrag har passerat revy genom åren och på den listan ligger Björn Ranelids "Mirakel"  i toppskiktet. Säga vad man vill om Björn Ranelids bidrag, det kan tveklöst inte beskyllas för att vara en kopia av någon tidigare hit. Björn Ranelid själv, han lämnar som vanligt ingen oberörd. Texten till "Mirakel". Ja, vad finns att säga om den? Utan att ha läst något som Björn Ranelid skrivit så låter det som Ranelidska.

En färgklick kliver av

Jag ser att polisprofessorn Leif G W Persson slutar jobba och går in i en pensionärstillvaro. Så stillsam torde den inte bli då han näppeligen kommer att hålla sig undan i samhällsdebatten.

Ibland har hans deltagande i debatten haft smått fåniga förtecken som t ex när han och Björn Ranelid stridit om platsen högst upp på tuppens stege. Något som jag berört i tidigare inlägg.

Säga vad man vill om Persson, en färgklick har han varit och visst har han satt avtryck i tillvaron. Inte minst när han recenserat polisens arbete i omskrivna fall. Det känns säkert skönt för en del inom Polisen att han nu kliver av. Synd bara på dom cold cases som han var satt att sprida nytt ljus över.

TV-programmet "Efterlyst" där han under lång tid deltog som expert och Hasse Aros bisittare tappade oerhört i kraft när han slutade medverka . Hans släpiga tal och till synes av ointresse präglade framtoning kanske inte alltid verkade så expertmannamässigt men kunskapsskapande och underhållande var han. Som det brukar heta, "man saknar inte kon förrän båset är tomt".

Ranelid och Englund på Travgalan

Ja, Björn Ranelid och Peter Englund skulle mycket väl kunna varit nominerade till en utmärkelse på travgalan. Verkar det långsökt ? Ja, kanske, men båda skulle nog gärna velat komma ifråga som årets häst, oftast en hingst.

Med tanke på deras tuppfäktning under senare tid så skulle jag kunna se båda nominerade som årets 3-åring, för på den nivån ligger deras "sandlådekrig".
Förlåt Raja Mirchi.

En man med många ansikten

Björn Ranelid lämnar ingen oberörd. Att stå på två stolar samtidigt, med båda fötterna på båda stolarna, är ingen konst för denne man. För tre år sedan förlöjligade han Let´s dance och alla som deltog i detta spektakel, samma som han nu själv deltar i.

Får man inte ändra sig då? Jo, visst får man det, men är det möjligt att då behålla samma personlighet som Björn Ranelid så stolt stått för hela tiden?

Ja,vem är Björn Ranelid egentligen, nu när han upptäckt att t o m han passar in i vad han för tre år sedan beskrev som "ett Sverige som nu har en ny underklass med fän och lättledd boskap som skänker bort tio timmar av det vakna dygnet i veckan åt uttagningar till schlagertävlingar, Idol, Let’s dance och en drog vid namn deckare.

Som nyupplyst säger han nu att:

- Jag var fördomsfull och okunnig. Jag förstod inte då hur roligt det kunde vara. Jag trodde ju att det var ett tramsprogram. Men så fel jag hade, och det är jag den förste att erkänna. ”Let’s dance” är bland det roligaste jag någonsin har gjort.

Vad ska vi då tro om allt annat som Björn Ranelid idag har åsikter om?

Nej, jag tittar inte på Let´s dance så jag kan inte bedöma Björn Ranelid som dansör.






+

Leif GW Persson vs Björn Ranelid

För en dryg vecka sedan skrev jag ett inlägg om proffstyckarna Leif GW Persson och Björn Ranelid.
Nu skruvar GW upp temperaturen genom att kalla Ranelid för snål och girig och så "jävla fin".

Visst är det uppfriskande med lite rallarsvingar bland den s. k. kultureliten. Men varför ensidigt föra debatten via media? Någon högre intellektuell nivå kan jag heller inte avläsa.

Proffstyckare i tuppfäktning

Författarkollegorna Leif GW Persson och Björn Ranelid har hamnat i luven på varandra.
Inget konstigt i det då dessa herrar har en benägenhet att tycka till om allt och alla och gärna framhålla sin egen förträfflighet. Likt småpojkar gnabbas dom nu om vem som är bäst och säljer mest även om GW denna gång lyfter fram Stieg Larssons försäljningssiffror att jämföra med Ranelids. Ja, ja.
Nej, jag har aldrig läst något av vare sig GW eller Ranelid. Inte av Stieg Larsson heller för den delen.

Björn Ranelid vs Leif G W Persson

Nej, självklart såg jag inte gårdagens avsnitt av "Stjärnorna på slottet". Jag fick nog efter den pinsamma starten som jag kommenterade i inlägg 2009-12-28.

Dock kan jag inte undgå att i pressen läsa om Björn Ranelids fortsatta vendetta mot allt och alla som inte faller honom i smaken. Att just han och Leif G W Persson träter om varandras utseende skapar ändå en viss komisk ådra.
Om dessa båda herrar ska anses utgöra en del av den svenska intelligentian och kultureliten så är det illa ställt med konungariket Sverige.

Stjärnorna på slottet - som en klassträff på lågstadiet

Såg härom dagen TV-programmet "Stjärnorna på slottet". Det var en synnerligen pinsam historia med vuxna människor som ägnade sig åt lek och "sex- och bajshumor".

- Björn Ranelid som tycker sig vara en intellektuell och språklig gigant men uppträder som en egotrippad nolla. En primadonna som inte kan ta kritik. Visar sin begränsning även i "På spåret" numera.
Konkurrerar just nu med Anna Anka om topplatsen i kategorin "odrägligaste skåning"

- Kjell Bergqvist, en habil dussinskådis.

- Meg Westergren, pigg 77-åring som gestaltar bimbons urmoder.

- Siw Malmkvist, f d schlagersångerska och 72-årig Pippi Långstrump.

- Tommy Körberg, har aldrig förstått att han är just f. d.

Vad är syftet med en dylik produktion ?
- Att offentligt dra ner byxorna på ett antal kändisar ?
- Att locka tittare till det första programmet och hoppas att någon tittar igen ?

Idrottsgalan vs Åretshästgalan

Snacka om olika divisioner. Jag ondgjorde mig för några dagar sedan över den usla TV-produktionen Åretshästgalan och kan då idag lyfta fram den förstklassiga Idrottsgalan. Snacka om klasskillnad. Jämförelsen är kanske inte helt rättvis då Idrottsgalan troligen har en helt annan uppbackning. Såväl ekonomiskt, intressemässigt som produktionsmässigt. Dessutom vinner naturligtvis galor som dessa på att direktsändas med risk för att annars bli sönderklippta och bara en röra av händelser utan naturliga övergångar.
Ett tips inför nästa år. Sänd även Åretshästgalan direkt. Det kan väl travsporten vara värd.
En av höjdpunkterna från Idrottsgalan var Björn Ranelids tal som omfattade det mesta här i tillvaron med många intressanta kopplingar även om jag misstänker att allt inte gick fram till tittarna. Han tog onekligen möjligheten att stärka sin image som lite svår, lite mystisk, lite von oben.
Göran Hägglund talade sig så varm för laganda och lagspel att jag för ett ögonblick väntade mig hans partiledarkollegor på scenen för att ta emot priset till Alliansen som Årets lag.Nu blev det tennisparet Björkman / Aspelin. Något av ett antiklimax att just detta pris delades ut med ena halvan av laget frånvarande, i Australien.
Noteras skall att Peter Settman växt ut till en eminent programledare. Påläst, rapp i käften och småfräck utan att för den skull bli plump eller vulgär.
Charlotte Kalla fick Jerringpriset. Välförtjänt. Förutom att vara en suverän skidåkare så är hon en person som går hem i stugorna. Då får man Jerringpriset. Utan att förta någon av pristagarnas prestationer så påstår jag att 2008 inte var något stort idrottsår för Sverige. Det är ändå segrarna som räknas.