En sorgens och glädjens dag

Den här bilden är från vårt fritidshus vid Lilla Hemsjön, 2004-2007, där Buddha första gången fick upp smaken för att vistas ute. Här ligger han på en av sina favoritplatser. Det är en sten under en gran som stod utanför vårt sovrumsfönster. Här var det svalt och skyddat och nära till matte och husse. Han kunde ropa när han ville komma in och genast öppnades dörren för honom.


För en tid sedan nödgades vi ta beslutet att ta bort Buddha. Vid veterinärbesök så konstaterades att den obotliga ögonsjukdom han drabbats av nu också spridit sig till höger öga. Han har under de senare veckorna fått allt större besvär så därför har vi bestämt att idag hjälpa honom till sista vilan.

Katter drar sig ju vanligtvis undan när dom blir sjuka och svaga men Buddha har agerat tvärtom och har blivit ännu mera tillgiven och varit så nära matte och husse som han bara kunnat.

Vi skaffade Buddha i september 2001 då han var 12 veckor, född den 9 juni 2001. Att vi skaffade Buddha berodde på att D bestämde sig för detta när jag skulle komma hem efter några månader på sjukhus efter min stroke den 26 juni 2001. Hon tyckte att jag behövde sällskap eftersom jag skulle bli ensam dagtid hemma för överskådlig tid. Hon visste dessutom att jag är kattmänniska och att jag ofta haft katt tidigare i mitt liv och uttryckt stor glädje över detta. Själv hade D aldrig haft katt och därför aldrig fått möjligheten att förstå storheten med katt i familjen.

Buddha är en brittisk korthår och var förstås tänkt som innekatt vilket han också var när vi bodde i lägenhet i Örebro. Där gick han inte ens ut om vi så öppnade dörren för honom. När vi 2004 skaffade ett fritidshus vid Lilla Hemsjön så började han bli allt mera intresserad av att gå ut och snart så ville han dagligen gå ut. Under veckorna inne i stan så var han fortfarande innekatt.

När vi 2008 flyttade ut på landet där vi nu bor så började ett helt nytt liv för Buddha. Han kunde gå ut när han ville och här fanns ingen biltrafik eller andra störande inslag. Han lärde sig snabbt var vår tomtgräns går och har aldrig gått utanför tomten trots att den inte avgränsas av några oöverkomliga hinder. Nattetid har han alltid varit inomus. Buddha vet var han hör hemma och har gjort detta till sitt eget kungarike.
De katter som bor i grannskapet har förstås tittat förbi hos oss ibland som katter gör på landet men det har på inte sätt stört Buddha utan han har bara noterat detta och sedan fortsatt ägna sig åt sitt liv.

Buddha har inte gått ut under vinterhalvåret. Mars-oktober har varit hans uteperiod och vi hade hoppats på att han skulle få uppleva ännu en sommar här och sin 10-årsdag som infaller den 9 juni. Men, vi tänker förstås i första hand på Buddhas bästa och måste låta våra egna önskningar komma i andra hand. Därför hjälper vi Buddha så att han får avsluta sitt liv idag. Ett liv som vi är övertygade om att han tyckt varit det bästa han kunnat tänka sig.

För D och mig har Buddha varit ett ovärderligt sällskap. För mig en överlevnadsfaktor under de första åren efter min stroke och för D innebar han fram för all att hon hade någon som tröstade henne när vi den första tiden efter min stroke famlade oss fram för att försöka hitta möjligheter i stället för hinder i vår plötsligt totalt förändrade tillvaro.

Buddha, tack för åren tillsammans och för alla underbara stunder du givit oss.
I mars 2009 skaffade vi bullmastiffen Nelson, ytterligare en go kille. Buddha och han gjorde snabbt upp rangordningen och blev de bästa kompisar. På bilden ser vi båda inne i vårt växthus, antagligen för att närvara vid någon av mattes och husses härliga utemåltider. Vad blev då rangordningen? Jo, Buddha är den som bestämt var skåpet ska stå men fram för allt har dom visat varandra respekt så att dom kunnat undvika onödiga dispyter. Här har vi människor mycket att lära.