Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

fredag 25 november 2011

ADHD-arbetet utvidgas

Norrtäljeprojektet som jag tidigare skrivit om och i vilket jag själv varit delaktig visar sig så lyckat så att Kriminalvården nu utvidgar sådan verksamhet till ytterligare nio anstalter. Mycket bra tycker jag som för flera år sedan ville se en större spridning av adhd-arbetet på våra anstalter.Sedan är det förstås bra att när nu spridning sker så har vi en gedigen vetenskaplig grund att stå på.

Varför jag skriver så mycket om detta beror på att det var jag som introducerade detta i Kriminalvården 2001 och redan i juni 2001 föreslog jag att sådan verksamhet skulle startas som projekt på Mariefredsanstalten. Mariefredsanstalten var då den slutna anstalt i Sverige där fram för allt unga långtidsdömda placerades. Unga var en grupp som jag särskilt väl kände till efter min rapport "Unga män i anstalt och häkte" som jag presenterade i februari 2001.

Projektförslag juni 2001
- Mariefredsanstalten
- Unga fångar med läs- och skrivsvårigheter och ADHD-diagnos
- Urval efter tester / psykologbedömning
- Påvisa möjligheter till språkträning / kommunikationsträning
- Öka medvetenheten om den egna problematiken
- Motivera och förbereda för fortsatta studier
En mellanliggande omständighet 2001-06-26 stoppade projektet MEN 2 mån tidigare........

Den mellanliggande omständigheten som stoppade projektet var att jag 2001-06-26 fick en stroke och försvann ur bilden i nästan 2 år. När jag kom tillbaka kunde jag dock inte släppa adhd-frågan. Eftersom jag redan i april 2001, 2 månader innan min stroke, börjat bilda ett nätverk av experter inom området tog jag ånyo kontakt med dessa och vi påbörjade ett intensivt upplysnings- och opinionsarbete.

Inte många ville lyssna vid den här tiden utan ofta avfärdades vi men jag vägrade ge upp.
I december 2003 redovisade jag en studie som jag gjort på ett antal slutna anstalter i landet. Jag ville med den studien påvisa hur vanligt neuropsykiatriska funktionshinder (NPF) var bland fångar. Den studien visade bl. a. på följande resultat:

- c:a 25% har en diagnos eller dokumenterad misstanke om NPF (ADHD, Damp, Asperger etc.)‏
- Tidigare svenska och internationella studier har visat likartade resultat.
- 51,6 % av de grövsta våldsbrottslingarna (dömda till minst 4 års fängelse) hade ADHD i barndomen enligt forskningsstudie (finns ett samband mellan ADHD och grov våldsbrottslighet?) vid Riksmottagningen på Kumlaanstalten.

Min studie rönte stor uppmärksamhet. Inte minst efter en intervju med mig i SVT Aktuellt.

Nu började jag och mitt nätverk bli "rumsrena" och vi blev plötsligt lyssnade till. Vi utövade förstås oxå påtryckningar på den politiska nivån och i maj 2005 blev jag, Per Sunneborn och Gert Andersson ur mitt nätverk av dåvarande Justitietskottets ordförande Johan Pehrson (fp) inbjudna till Riksdagen för att där utveckla våra tankar med min studie som bakgrund. Hösten 2005 skrevs ett 20-tal riksdagsmotioner inom detta område.

Ett problem för mig att åka runt i landet och sälja in vårt budskap var att jag efter min stroke var förlamad i min vänstra kroppshalva och förstås även för övrigt försvagad. Men med hjälp av mina vänner i nätverket så fortsatte vi vårt arbete.

2005 arrangerade vi en konferens i Örebro på temat "neuropsykiatriska funktionshinder-missbruk-kriminalitet" Till konferensen kom 180 kriminalvårdare från hela landet. Norrtäljeanstalten hade skickat flest, 12 personal. Jag vågar påstå att vid denna konferens såddes det avgörande fröet till vad som skulle bli det nu genomförda och framgångsrika Norrtäljeprojektet som startade 2007.

2006 arrangerade vi en konferens i Luleå där det fanns ett särskilt intresse bl. a. beroende på att jag fungerat som rådgivare för kriminalvården i Luleå när man planerade för en särskild ungdomsanstalt. Då bjöd vi in även kriminalvårdens samarbetspartners. Det kom 490 personer och nu kände vi att vi satt avtryck över hela landet. Bollen var ordentligt i rullning.

När Norrtäljeprojektet kom igång och dessutom fungerade väl så kände jag att isen definitivt var bruten. Jag kunde själv vid besök på adhd-avdelningen på Norrtälje i samtal med fångar och personal konstatera att något mycket genomgripande hänt i svensk kriminalvård.

2008 arrangerade vi en ny konferens i Örebro för kriminalvården och samarbetspartners där vi särskilt bjudit in företrädare för lyckade verksamheter på olika platser i landet för att påvisa att det lönar sig att satsa på personer med adhd.Det kom 400 deltagare till denna konferens.

Utöver det jag ovan beskrivit så har jag åkt runt och föreläst i olika sammanhang. Detta möjliggjordes av att min fru och min kollega Per Sunneborn ställt upp och skjutsat och hjälpt mig vid dessa föreläsningar. Föreläsandet har jag tvingats avtrappa allt eftersom beroende på att mina funktionshinder sätter stopp för  fortsatt  kringresande. Det hindrar mig dock inte från att fortsätta mitt arbete från datorn här hemma. Det som nu redovisas om utvidgad adhd-verksamhet tar jag som ett erkännande för det arbete jag bedrivit de senaste 10 åren. Ett erkännande som motiverar mig till fortsatt arbete.

Avslutningsvis ett Tack till mina vänner i ADHD-nätverket!

Utan deras stöd och kompetens skulle jag inte kunnat bedriva ett så framgångsrikt opinionsarbete.

Kjell Modigh, f d chefsöverläkare vid psykiatriska kliniken i Kungälv, docent i farmakologi, som psykiater verksam inom området neuropsykiatriska funktionshinder.
- Gunnel Ersson, specialist i allmän medicin och allmän psykiatri. F d överläkare vid Beroendepsykiatrin i Uppsala. Nu verksam i Västerås. Lång erfarenhet av utredning och behandling av neuropsykiatriska tillstånd hos vuxna med missbruk och kriminalitet. Hon medverkade oxå i TV-filmen "Mitt huvud är en torktumlare"
- Gunilla Dobrin, behandlingssekreterare med kognitiv inriktning, ART-terapeut.
- Ann Lindgren, fil. mag. språklärare. Utbildare och samordnare vid norra Stockholms psykiatri.
- Gert Anderssson, ordförande i Attention Örebro, har diagnos ADHD.
- Maria Andersson, föreläsare, har diagnos ADHD.
- Lars-Åke Stenström, journalist, moderator, tidigare informationsansvarig
vid Försäkringskassan i Örebro län. Idag Verksamhetsutvecklare vid Hellidens folkhögskola i Tidaholm.
- Per Sunneborn, ordförande i fackförbundet ST inom Kriminalvården. Per har gjort ADHD-frågan till ett område där facket/ST särskilt engagerar sig. Här kan vi tala om nyskapande fackligt arbete.

Ett tack oxå till dig som orkat läsa ända hit. Det innebär att jag fått ytterligare spridning för mina tankar.

8 kommentarer:

  1. Mycket intressant och vilket hästarbete!

    SvaraRadera
  2. Marina: Men så roligt när allt röner framgång.

    SvaraRadera
  3. Såg inslaget på nyheterna igår och tänkte då på dig och fick en känsla av stolthet :-) Eldsjälar behövs för att få till ändringar till det bättre! Synd bara att det går långsamt. Håller med om att tidigare insatser skulle göra ststskassan rikare i slutänden.

    SvaraRadera
  4. Gittan: Tack för din vänliga känsla. I min situation har det nog varit nyttigt för mig att ha nåt att bita i som jag brinner för. Men, hade någon 2001 sagt att "om 10 år har det hänt nåt" så hade jag nog misströstat. Bättre att inget veta, mala på och efter 10 år få bli riktigt glad.

    SvaraRadera
  5. måste vara skönt att se skörden av det man sått!
    kram E

    SvaraRadera
  6. DOB:Ja, det är en härlig känsla.
    - Att ha lyckats.
    - Att ha bidragit till nåt som kan hjälpa många människor till ett bättre liv.

    SvaraRadera
  7. Jag sitter här och läser ditt inlägg och gläds med dej.
    Detta är något du kan vara riktigt stolt över, då det var du som var en av eldsjälarna och fick upp ögonen på de andra som nu drivit vidare detta projekt.

    Detta var ett känsligt ämne för 10 år sedan. Kommer ihåg hur snacket på foraldranatet.se/forum gick när det publicerades att många intagna har ADHD!
    Det behovdes nog alla dessa år innan man vågade åter lyfta fram i massmedia att de intagna ofta har bokstavsdiagnoser.

    SvaraRadera
  8. Marina: Tack Marina, dina ord värmer.
    Jo, striderna var heta och under några år förföljdes även jag som ett villebråd. Diverse förtalskampanjer salufördes i media.
    Min styrka var att jag VISSTE vad jag talade om och hade genuint engagerade experter på min sida. Jag hade dessutom träffat fångar med likartad problematik i 25 års tid utan att förstå vad det handlade om. Att äntligen närma mig en förklaring kändes som en befrielse.

    Jag blev smått chockad över hur de medicinska experterna försökte förgöra varandra. Striderna verkar alltid ha varit som hetast i Göteborgstrakten.

    SvaraRadera