För 10 år sedan när jag började driva ADHD-frågorna i Kriminalvården, sedan bredare, blev jag stundom förlöjligad. ADHD var ju bara ett påhitt, en myt.
Nu är det annat ljud i skällan. Nu är ADHD så poppis att man överdiagnostiserar om man ska tro somliga forskare. ADHD har blivit business.
Så här är det ofta med oss människor. Dyker det upp nåt nytt och kontroversiellt så väljer vi sida, bäddar ner oss i skyttegravarna och beskjuter varandra. I detta "krigstillstånd" så ser förstås somliga en affärsidé, en affärsidé som i detta fall kastar en mörk skugga över hela företeelsen ADHD.
Jag själv har hela tiden varit noga med att inte involvera mig med de penningintresserade krafterna för att inte bli beskylld för att gå någons ärenden eller för att inte vara opartisk. Den enda part jag hela tiden värnat om är de människor som försökt skapa ett drägligt liv trots sin ADHD-problematik.
Media hjälper tyvärr beredvilligt till att sprida okunskapen vidare, bl. a. genom lösnummersäljande rubriksättning.
Vilka lider mest av detta? Jo, barn, ungdomar och vuxna som har ADHD och inte får den hjälp som de självklart ska ha.
Nå väl, jag är nöjd med min egen insats på området och har sedan några år klivit ner från barrikaderna och nöjer mig med att ibland skriva ett inlägg som detta.
Om svaret på rubricerade fråga är ja, är det då fel? Om det nu i den svenska skolan finns många elever med ADHD-problematik så bör detta rimligen innebära att skolan ser till att bli bättre på att handha elever med denna problematik. För att kunna göra det så behövs antagligen utbildning av lärare, särskild personal med expertkunskap på området, förändrade fysiska skolmiljöer etc. Sådant kostar pengar.
Att överdiagnostisera är förstås inte försvarbart. De som bidrar till och bedriver sådan suspekt verksamhet måste vi kunna hantera och plocka bort dessa personer i stället för att överge barn och ungdomar med en riktig diagnos.
Kom ihåg mitt mantra: Tidiga insatser - långsiktigt tänkande.
Det finns en person bakom en diagnos och den ska vi hitta om vi inte redan är förblindade av diagnosens vara eller icke vara. Det handlar om förhållningssätt och en fungerande organisation Det är vårt uppdrag som lärare med ett stort stöd från våra chefer.Men tyvärr har du rätt det handlar om pengar.Barnet är ett barn, barnet är inte ADHD! Låt alla barn få kosta!
SvaraRaderaKan ADHD bero på vår miljö och vad vi äter? Jag menar, kan det triggas av detta?
SvaraRaderaJag har aldrig blivit diagnostiserad att ha ADHD, men små problem som vuxen har gjort mig intresserad i ämnet och enligt enkäter och annat på nätet har jag absolut "vuxen ADHD". Men har aldrig varit till en läkare eller dylikt för att få det fastställt. Hur går man tillväga, och vad finns det för hjälpmedel? Jag undrar om jag hade det som barn, men att det aldrig upptäcktes, eller om jag utvecklade det med åren.
Svårt det där....
Gittan: Så sant, i alla lägen gäller att hitta individen och det är vi dåliga på. Det verkar alltid vara lättare att etikettera och gruppera. Jag har t ex alltid tyckt illa om när jag till-/omtalats som strokepatient eller som ett sjukfall, en i högen. Jag är jag, jag är Steve.
SvaraRaderaTine: Som du skriver, svårt det där. Därför inte lätt att på några rader svara på dina funderingar. Miljön och vad vi äter vill jag påstå påverkar oss alla högst väsentligt. Har du ADHD har miljön en mycket stor betydelse för hur problemen yttrar sig. För att få en diagnos fastställd så behöver en neuropsykiatrisk utredning göras.Hjälpmedel kan vara terapi, miljöanpassning, läkemedelsbehandling etc. ADHD är ju en rätt ny företeelse och kunskapen därför väldigt olika i olika länder.
SvaraRaderaJäkligt bra mantra! Personligen (som soctant) ser jag att samhället blir mer och mer fixerade vid vad som kan ge pengar. Naturligtvis ska folk ha ordentligt med utbildning så att de individer som har denna diagnos får ordentligt med hjälp..men det får ju inte bli så att samhället utnyttjar diagnoser för att tjäna pengar och för att sedan använda pengarna åt annat?!
SvaraRadera