Ordningen återställd - på alla plan

Vyerna ovan ser jag  när jag sitter vid datorn och vänder blicken utåt. Lugn, stillhet, harmoni. 

Ja, sådan är min hemmiljö.

Gårdagens debacle med vattnet löste sig.  Ja, D löste problemet som hon alltid gör när problem uppstår. Igår var Sara på besök med Kharma och Ville  och vi hade en Tacoskväll som avslutades med hemgjord hallonglass.
Inspirerad till läsning började jag sedan att läsa "Brida" av Paulo Coelho som jag haft liggande en tid.  Jag kom en tredjedel in i boken innan jag lade den till vila. Kvällen avslutades med filmen "En enkel till Antibes". Filmen som sådan var ingen höjdare men Sven-Bertil Taube gjorde en utmärkt skådespelarinsats så hans Guldbagge nyligen får anses som välförtjänt. Filmen ackompanjerades av en god osttallrik med ett gott rött vin.

Under läsningen av "Brida" gjorde jag en intressant upptäckt. Jag uppfattar inte längre Coelho på samma sätt som när jag 2005-06 läste sju av hans böcker:
-  Alkemisten
- Djävulen och fröken Prym
- Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät
- Zahiren
- Veronica bestämmer sig för att dö
- Elva minuter
- Pilgrimsresan

Vad beror då detta på, att jag inte längre uppfattar Coelho på samma sätt? Jo, jag har inte längre så många outrätade frågetecken i mitt liv. Många av de frågor och funderingar jag tidigare bar på har på olika sätt fått sina svar sedan 2006. Jag kom fram till detta  efter att ha dryftat denna nyvunna insikt med D.

Så här morgonen efter så hänger förstås gårdagens nyvunna insikt kvar hos mig och jag tror mig oxå ha svaret på varför jag har lyckasts besvara så många av de frågor och funderingar jag tidigare burit på.  Helt avgörande för detta var när vi 2007 bestämde oss för att helt skifta spår i livet, hitta vårt drömställe och flytta ut på landet. När vi 2008 satte ner våra bopålar här på vårt Getingstorp så kände jag ganska snart att jag kommit i mål. Det kan låta både ödesmättat och slutgiltigt men i så fall i ordens allra mest positiva betydelse. Här har jag  funnit en plats där jag kan leva livet fullt ut trots mina funktionshinder som jag länge mest  tyckte begränsade min tillvaro. Här har vi kunnat forma och utveckla vårt hem precis som vi vill ha det.  Här finns alltid nya drömmar att ta tag i. Att ta tag i när vi har tid och lust,  inte när så krävs. Numera lever jag utan oro för hur morgondagen ska te sig och vilka ev. svårigheter jag kommer att stöta på. I stället lever jag idag och gör det bästa av varje dag som är.