Du som läst mina tidigare inlägg, del 1 och del 2, på rubricerat tema kan förstå att jag känner glädje nu när jag informerats om att fåren åter är inhägnade. Huruvida det var mitt samtal med fårägaren på skärtorsdagen som ledde till att fåren nu befinner sig på instängslad mark sedan påskafton vet jag inte och det är oxå av underordnad betydelse. Det viktigaste är att problemet är löst vilket innebär att;
- fåren antagligen mår bättre
- vi inte längre behöver oroa oss för en allvarlig trafikolycka
- vi och övriga boende i byn inte längre behöver möta en fårskock i våra trädgårdar
- ytterligare kontakt med Polisen kan undvikas.
Nu hoppas jag bara att fåren hålls instängslade fortsättningsvis.
Får kan väl vara mysiga, men kanske inte lösa i ens trädgård...
SvaraRaderaMarina: Tveklöst inte.
SvaraRaderaTack för den fina kommentaren i min blogg!
SvaraRaderaJag tror också fåren har det bättre innanför stängslet och hemma hos sig. Det finns en gammal lag som säger att lösspringande boskap straffas med böter. Dock är lagen så gammal att jag tror böterna uppgick till 50 riksdaler eller något liknande. Arbetade som djurskyddsinspektör för många år sedan och sprang på denna lag då. :) Tur du inte behövde använda den!
Ingrid: Välkommen!
SvaraRaderaDet känns bra om vi människor kan lösa våra mellanhavanden utan inblandning av lagar.
Får i all ära, men inte överallt! Du har haft det du gjort!
SvaraRaderaKatarina: Ja, man kan få nog av allt. Skönt ändå när det löser sig utan uppslitande tvister.
SvaraRadera