Nobelfesten

Festligt och fullsatt.

Tittade igår kväll på Nobelfesten på SVT. Som vanligt var den intressant att följa. Många vackra kreationer, både vad gäller klädsel och frisyrer, uppvisades av de kvinnliga gästerna. Inga rejäla bottennapp i år. Om de manliga gästernas klädsel finns inte mycket att säga. Bär du frack så blir det som det blir. Festligt och högtidligt men inte alltid så snyggt.

Maten som denna gång var  genomgående Sverigeinspirerad är alltid ett spännande kapitel.
Som förrätt bjöds gravad röding med blomkålsterrine, Kalixlöjrom och dillmajonnäs.
Varmrätten bestod av fasan med kantareller, inkokt päron, vintergrönsaker, mandelpotatispuré och rödvinsås.
Till efterrätt serverades en trilogi på körsbär med pistageklädd mascarpone och svart kärsbärssorbet.
Efter middagen var det dags för pristagarnas tacktal som jag personligen tycker tillhör de intressantaste inslagen.

Talen var genomgående så föredömligt korta som föreskrivs. Inga påtagliga grodor. Närmast var litteraturpristagaren Mo Yan som glömt sitt nedskrivna tal på hotellet och därför talade fritt ur hjärtat. Han hade uppenbarligen tagit intryck av den kritik som framförts mot hans utnämning då han nästan utplånade sin egen person i talet.

Det tal jag gillade bäst framfördes av medicinpristagaren  Sir John B. Gurdon  som ägnade särskild uppmärksamhet åt sina försöksdjur, grodorna.

Underhållningen denna kväll stod Cirkus Cirkör för. Genomtänkt och imponerande och deras treaktare var säkert smått hjärtklappningsframkallande för gästerna.

Så långt sträckte sig min medverkan så vad som hände därefter får jag läsa om idag. Blev det några fadäser att lägga till  de jag skrev om i detta inlägg.