Kostsamt att rekrytera fel

Härnösand är en vacker stad.

Jag läser dagligen Tidningen Ångermanland ( TÅ ) eftersom det är tidningen från mina barndoms hemtrakter. Fast på den tiden hette den Nya Norrland, under många år i kamp om läsarna med konkurrenten Västernorrlands Allehanda. År 2000 slogs dessa två drakar samman och TÅ bildades.

I TÅ finns liksom i de flesta tidningar artiklar mer eller mindre intressanta att läsa. Idag fastnade jag för en artikel om Arbetslivsförvaltningen i Härnösand, en nytillkommen förvaltning som funnits sedan 2008. Trots bara 5 års existens så har man bytt ledning sex gånger vilket bland annat inneburit ett antal sparkade chefer. Allt som hänt är förstås ett misslyckande för många medverkande, så väl anställda som förtroendevalda politiker. För att inte tala om de arbetsökande.

Min första fundering är hur det kunnat gå så fel. Rimligen har inte alla rekryterade personer varit oduglingar. Så vitt jag förstår står en del av misslyckanden att finna i min rubrik. Jag antar att det rekryterats dugliga personer med den ledningskompetens som erfordrats. Min enkla slutsats, utan närmare inblick i verksamheten, är att man dock glömt att klargöra uppgiften. Att vara chef är inte någon ensartad uppgift. Du måste oxå veta ditt uppdrag för att kunna fullgöra ditt chefsskap.

Arbetslivsförvaltningens uppgift är att underlätta för människor, f f a ungdomar, att få jobb men har i Härnösand kommit att bli en arbetsplats  mest upptagen av interna problem.  Fortsättning  följer, förhoppningsvis omskriven i andra ordalag än chefsbyten.