Smekmånaden snabbt över

Nu är det upp till bevis för damlandslaget för att visa
att de är värda FIFA-rankingen som nr 5.

När Pia Sundhage tog över som förbundskapten för damlandslaget i fotboll för c:a 1 år sedan så var det bara positiva tongångar. När hemma-EM sedan inte slutade med seger så verkar luften gått ur landslaget. I alla fall om man ska bedöma förmågan efter plattmatchen mot 78:e-rankade Bosnien- Hercegovina. I lördags skrev jag ett inlägg om just den matchen. Då ur ett jämställdhetsperspektiv.

Nu handlar ju inte idrott i första hand om jämställdhet, utan om att vinna, att prestera. Nåt som damlandslaget inte gör särskilt bra just nu. Men så är ju ofta elitidrott. Ena dagen hjältestatus, nästa dag odugligförklarad.  Närmast kan fotbollsdamerna återupprätta hedern på torsdag då de i nästa VM-kvalmatch möter 67:e-rankade Färöarna.

På mållinjen



Tyvärr blev det tårar och inte skratt för Lotta Schelin
och Pia Sundhage efter gårdagens semifinal.

Sveriges damer lyckade inte ta sig till final i fotbolls-EM. Återigen var det Tyskland som stod i vägen.
Med tanke på att Sverige fick ett mål bortdömt  och hade ett antal öppna chanser så kan jag väl påstå att de föll på mållinjen. Allra helst som Sverige hade  mera boll och spelade bättre. Tycker jag. Jag hade unnat Sveriges damer att få spela final på en fullsatt Friends arena.

Jag har i nåt tidigare inlägg haft kritiska synpunkter på damfotbollen och dess framtid. Tyckte då att damfotbollen var tråkig och hade stagnerat, men nu får jag krypa till korset då jag efter att bl. a. ha sett Sveriges alla matcher i EM tycker att damfotbollen gjort stora framsteg. Det har varit underhållande matcher att se. Av stor betydelse till min ändrade syn på damfotboll torde vara att jag slutat jämföra med herrfotboll.

Det som fram för allt utvecklats är det taktiska kunnandet. På både gott och ont då detta oxå gjort spelet rätt stereotypt. Det sker sällan något överraskande vilket förstås gör lagen "lättlästa".  Taktiskt kunnande i all ära men det behövs oxå spelare som bryter mönstret,  som gör det oväntade, som inte alltid väljer förstaalternativet.
Fortfarande finns stora brister i tekniken. Sånt som kan slipas till med träning, träning, träning. Jag tror att svensk damfotboll går en ljus framtid till mötes. Närmast återstår att se hur länge Pia Sundhage-effekten håller i sig.

Tafflig Idrottsgala

Snygg statyett tycker jag.

Jag tittade igår kväll på Idrottsgalan på TV.  Som vanligt när det gäller stora evenemang så är medverkande  värda både ris och ros för sina insatser. Vad som generellt kan sägas om Idrottsgalan är att det är en skönt avslappnad  stämning som råder trots  den högtidliga inramningen. Tillställningen lyfte dock aldrig riktigt den här gången utan blev rätt avslagen.  

En som däremot lyfte ordentligt var Petra Marklund med låten "Händerna mot himlen". Klass! På tal om klass. Café Bärs svävade mellan klass I och klass III.

- Rutinerade programledaren Richard Olsson kom fel in i matchen från start med sina skämt om det han sade att han inte skulle skämta om.

- TV-profilen Lotta Lundgren, totalt okänd för mig, stod för en pinsam plump när hon kallade Peter Forsberg för Patrik Forsberg. Varför engagerar man personer som uppenbarligen inte har en susning om vad och vilka som förekommer i idrottens värld?

- Peter Forsberg som för övrigt var ovanligt talför i sitt framträdande. Den norrländska fåordigheten var som bortblåst.

- Lisa Nordén som tog storslam med 4 priser för kvällen var den som oxå skötte sig bäst på scenen. Föredömligt korta, begripliga och  kärnfulla tal. Dessutom bar hon en snygg klänning.

- Pia Sundhage som just nu tar hem priser i alla sammanhang var som vanligt chosefri och lättsam. Hon är numera snarast tvingad att framsjunga sina tacktal  men  sången blir inte bättre av att upprepas.   Även om texten var ny denna gång så blev det en gång för mycket. Dessutom tycker jag att  hon såg rätt trist ut i sin Sweden 2013 T-shirt och kostym. Långt ifrån galaklädd.

 - Prins Carl Philip trasslade till siffrorna ordentligt när han delade ut Jerringpriset och sade att Lisa Nordén fått 38,5 av 3995???                                       

- Att Zlatan bara kom trea i omröstningen om Jerringpriset överraskade mig. Det blev nu i stället en tvekamp mellan Lisa Nordén och Sara Algotsson Ostholt. En kamp som  Lisa vann.Tänk om Sara vunnit. Hennes tacktal hade kunnat bli nåt extra att höra då hon verkade vara i toppform för kvällen.

- Roligt var att Toini Gustafsson Rönnlund fick hederspris. Även gamla idrottsstjärnor förtjänar att uppmärksammas.

- Priset till Årets lag gick till starbåtsseglarna Fredrik Lööf och Max Salminen. Ja, varför inte, ett OS-guld förtjänar att prisas även om segling inte tillhör mina favoritidrotter.

-Skönaste pristagaren var utvecklingsstörde kulstötaren Jeffrey Ige,  silvermedalj i Paralympics i London 2012, som fick Sportspegelpriset. Det är härligt med människor som gör det dom inte trott var möjligt. Det var dock pinsamt att höra prisutdelaren Marie Lehmans barnsligt daltande beröm till honom efter hans förvisso utmärkta tal. Så fel det kan bli fastän man vill väl.

- Hyllningen till de stjärnor som "lagt skorna på hyllan" och avslutat sina karriärer under fjolåret var rätt tänkt men blev inte mycket till hyllning. Det blev en krystad historia genom att man hittat det irländska bandet The script som gjort en låt som heter"Hall of fame".

Sändningen hade gärna fått fortsätta en stund så att jag även fått se lite av vad som händer efter prisceremonierna. Kryddat med intervjuer off stage.

De absoluta höjdpunkterna vid tillfällen som detta är ändå att få återuppleva de många magiska ögonblick och prestationer som ligger bakom de priser som utdelas.