Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

tisdag 28 oktober 2014

Sent omsider så .....



 Funktionshindret adhd har under 2000-talet ofta varit på tapeten och inte sällan orsakat oerhörda  känslosvall i debatten. Många strider har utkämpats och experterna har långt ifrån varit eniga om hur adhd-frågan skall hanteras. Någon total enighet finns fortfarande inte men tiden har ändå fört med sig att de värsta övertonerna dämpats.
Nu har ändå utvecklingen kommit så långt så att det ses som en samhällelig uppgift att bistå personer med detta funktionshinder. Jag blir därför väldigt glad när jag idag läser denna artikel i Svenska Dagbladet. Nu ställer sig fyra myndigheter,( Socialstyrelsen, Läkemedelsverket,  Statens beredning för medicinsk utvärdering  och Tandvårds- och läkemedels- förmånsverket ) gemensamt bakom en strategi för att fler barn och vuxna med adhd ska ges en möjlighet att få en bättre fungerande vardag. Just samverkan mellan myndigheter brukar annars vara ett problem när det gäller att ta till sig nya rön och verka för en gemensam positiv utveckling. Så oxå på detta område.

Så var det när jag 2001, några månader före min stroke, på allvar började min mission på adhd-området. Många var de myndigheter och andra som menade att adhd är "inte vårt bord". En inställning som gjorde det smått omöjligt att driva adhd-frågan. I stället för stöd och medverkan möttes jag av ifrågasättande och motstånd.

När jag 2002 kom tillbaka så smått efter min stroke, 26 juni 2001, så bestämde jag mig för att satsa på att driva adhd-utvecklingen framåt då en återgång till min chefskarriär inte var möjlig. Jag hade turen att träffa rätt personer att arbeta tillsammans med. Det nätverk vi skapade blev en faktor att ta hänsyn till och adhd- frågan började med tiden bli smått rumsren.

Nu när snart 14 år gått sedan mina första stapplande steg på området så verkar tiden vara mogen. Inget konstigt med det, allt utvecklings- och förändringsarbete tar tid.


12 kommentarer:

  1. Mycket intressant artikel,tack för att jag fick tillfälle att läsa den,ha det bra, Karla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Roligt att du fann den intressant och läsvärd.

      Radera
  2. Tyckte också mycket om detta intressanta inlägget. Att vara en kämpande pionjär och nu se resultatet så många år senare måste kännas fantastiskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, jag måste tillstå att det är med viss tillfredsställelse jag åser utvecklingen. Men, fram för allt gläds jag åt de personer som äntligen kan få hjälp att leva ett ordnat liv. Det här handlar dessutom ofta om människor med speciell begåvning som de aldrig fått möjlighet att visa och utveckla.

      Radera
  3. Instämmer med föregående talare, som min käre far brukade säja. Ha det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett talesätt som också min käre far brukade använda. Ha de gott själv!

      Radera
  4. Jag kan bara hålla med. Och visst är det härligt att såväl forskning som förståelse i ämnet går framåt. Det är ju tack och lov en fantastisk skillnad på hur man ser på dessa problem nu jämfört med när jag började arbeta i skolans värld. (Nu var ju inte det igår, så det är ju skönt att det går framåt...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har varit nyttigt för mig att nära kunna följa utvecklingen. Då vet jag än bättre att förändring tar tid. Oavsett hur rätt jag tycker mig ha. Att inse detta i stället för att slåss mot väderkvarnar har sparat energi som jag kunnat använda på bättre sätt.

      Radera
  5. Jättebra! Jag följer en blogg som skrivs av Madelein Wollnik ( googla på det) hon har ADHD och arbetar på många plan med olika organisationer och föreläser själv dessutom. Hon har skrivit en bok som jag har läst! Läs hennes blogg! Rekommenderas varmt!
    http://madelein.se/

    SvaraRadera
  6. Jag är nämndman lite då och då och häromveckan hade vi uppdrag på ett rättspsyk i regionen. Domaren berättade då att det pågår ett experiment vid ett fängelse någonstans i Sverige. Han namngav det, men jag "minns" inte. Där hade man utrett folk som var där och alla som fick diagnosen ADHD medicineras och återfallen sjönk från ca 70% till ca 30%. Det visar att vi måste satsa på alla med utredningar och medicinering redan i unga år! Vet du något om detta? Ha det gott! PS. Du behöver inte godkänna den här kommentaren om du inte vill!!!

    SvaraRadera
  7. Intressant. Just i nuläget är jag inte personligen involverad i någon verksamhet, men det är bara goda erfarenheter av de projekt som hittills genomförts. Jag var själv delaktig i starten av det allra första adhd-projektet på Norrtäljeanstalten ( i samverkan med Karolinska institutet). De goda erfarenheterna har lett till att allt flera fångar idag ges möjlighet att genomgå så väl utredning som behandling. Mycket väl satsade pengar tycker jag. Det var ju hit jag ville komma när jag startade mitt adhd-arbete. Eftersom det finns ett mycket starkt samband mellan adhd och missbruk/kriminalitet så bör utredning och behandling vara ett självklart inslag i kriminalvårdsarbetet.
    Jag har hela tiden drivit tesen: "Tidiga insatser - långsiktigt tänkande". Varför vänta tills det gått snett om vi redan i unga år kan hjälpa?
    Ha de gott!

    SvaraRadera