Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

lördag 26 december 2015

Osborne flyttar in

Säkrast att göra entré i mattes famn.

Igår hämtade D hem Osborne. Du kommer kanske ihåg hur Strindbergs "Hemsöborna" började. "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus  i en svångrem om halsen". Så kom oxå Osborne igår även om det var en decemberafton och Höganäskruset saknades. 


Sötnos.

Kollar Nelsons matskål.

En charmig liten trasselsudd.

Osborne får bekanta sig med ett rum
i taget.

Man kan misslyckas ibland när man
är liten. Då behövs svabben.

Nelson och Sigge var på övervåningen när Osborne gjorde entre. Vi började därför i köket där Osborne fick börja med att känna på miljön och bekanta sig med sin matte och husse. Jag upplevde att både D och jag fick "Väl godkänt". Vi gjorde vårt bästa för att Osborne skulle känna trygghet i sitt nya hem. Tryggheten rubbades dock något då Nelson efter en timma vaknade och kom dånande nerför trappan för att kolla vad vi sysslade med i köket.
 Första kontakten är  trygg i mattes famn.



Det är oxå tryggt mellan husses fötter.


Så stora tassar storebror har.
Allt ska kontrolleras.
Osborne både pep och skrek när 60-kilosbjässen Nelson uppenbarade sig. Osborne visade sig redan behärska hundspråk så den sedvanliga hälsningsceremonin var snart avklarad.
Det är en viss skillnad på de två.

Lite närmare.

Hålla tass.

Det går ju bra det här.
Nelson är alltid väldigt klok med andra hundar och förstår att behandla nykomlingar på rätt sätt. Eftersom han dessutom hörde mattes och husses kärleksfulla valpspråk med nykomlingen så tog han det extra försiktigt. Snart låg dom bredvid varandra på köksgolvet.

Osborne förstod sig inte riktigt på Sigge då han aldrig träffat en katt tidigare. Dom talar inte samma språk så därför körde Osborne med fysiska lekinviter vilka Sigge vänligt men bestämt avböjde.
Nelson blir trött av ynglingens framfart och
Sigge håller sig på en högre nivå.

Osborne har i natt sovit i sin egen nya Biabed bredvid matte i gästrummet. Han har sovit hela natten utan det minsta pip och har nu varit ute med matte på en liten morgonpromenad.
Första morgonen på Getingstorp.







16 kommentarer:

  1. Vilken söt ny familjemedlem! Och Nelson verkar så klok! Skönt att det går så bra med hundarna tillsammans. Att inte hund och katt alltid är lätt är väl välkänt ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nelson ÄR klok. Det går t o m över förväntan bra.
      Sigge kommer snart att acceptera att vi är en till i familjen.

      Radera
  2. Vilken helt underbar bildkavalkad av och med Ozzy. Han är verkligen otroligt söt. Honom skulle inte ens jag vara rädd för kan jag säga.

    Så rumsren är han inte än. Har alltid frågat mig varför man inte kan sätta blöjor på hundar;-)

    Bästa biden är "tasskakningen" - så himla gullig och varm bild.

    Sigge verkar vara den som är mest skeptisk till Ozzy, men han brukar ju markera sitt revir genom lagom avståndstagande. Kanske dags att skaffa en kattkompis till honom - en levande eller ett mjukisdjur;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir nog en del bilder av Osborne den närmaste tiden.
      Han kommer snabbt att bli rumsren då D fångar upp honom så snart han är på G och så går de ut på "kissrunda". Med blöjor så skulle han inte lika lätt lära sig att han ska kissa ute.
      Tasskakningen visar på allt sätt att Osborne och Nelson funnit varandra.
      Så snart Sigge lärt känna nykomlingen bättre så blir allt "som vanligt" igen. Just nu ser Sigge bara till att de inte stöter ihop.

      Radera
    2. Kolla här: http://provtyckningar.blogspot.se/ , scrolla ner och visar filmen för Sigge. Eller vid närmare eftertanke... låt bli;-)

      Radera
    3. Sån är inte Sigge. Säger husse.

      Radera
    4. Hahaha!:-)

      Svar: Skrattade gott åt din kommentar hos mig. Maken (som är mästerkocken hos oss och skär grönsaker/chili med mera i 1x1 mm bitar) gör det där med att laga mat till en konstform i form av förberedelserna. Jag däremot gör goda rätter på max 20 minuter. Klarar inte av att "stå vid spisen" och leka hemmafru. Tror nog att din D och jag är ganska så lika här. MEN en sak säger vi också - precis som ni - maten ska vara en fröjd för ögat. Å vi skrattar åt det ibland när någon av oss misslyckats med rätten, vilket nog händer alla: om det är läckert upplagt smakar det gott, även om det egentligen smakar skit. Ja, ungefär så;-)

      PS. Maken hittade nå't nytt på vår lokala ICA idag. Ska blogga om det nästa vecka om jag inte glömmer... D kommer att vara lyrisk och du med:-) Nå't för er att odla i ert fina växthus, jag lovar. Om jag glömmer - påminn mig! DS.

      Radera
  3. Jag är glad om mina kommentarer kan locka till skratt.
    Spännande att få veta vad din Mästerkock hittat.

    SvaraRadera
  4. Ha, ha. Viken härlig ny familjemedlem ni fått i huset. Jag ler...

    SvaraRadera
  5. Ett underbart inlägg! Vilken fin liten kille ni har fått ansvar för! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Osborne är en pärla och allt går jättebra.

      Radera
  6. Å vilken söt vovve! Så kul att vovvarna kommit bra överens. Sigge påminner om Somons´s cat https://www.youtube.com/watch?v=FatA6Pyw_D8

    SvaraRadera
    Svar
    1. De kommer bra överens, men både Nelson och Sigge tröttnar fort när Osborne sätter fart så dom håller sig oftast på var sin våning.

      Radera
  7. Vilka helt underbara bilder och så fin han är Osborne !! Kan förstå att han darrade en smula när han skulle hälsa på Nelson som är så betydligt större men också väldigt klok.
    Tror säkert att Osborne och Sigge tids nog är bästa kompisar och lär sig att kommunisera på eget vis :-)

    Haha... jag fick en vovve i julklapp av maken men den var uppstoppad av tyg och liknar mest en söt liten gris. Men tanken var god, han tycker jag borde ha iallafall något liknande hundliv hemma medan jag väntar på att den riktiga ska anlända ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Osborne lär sig allt mera hur det är att leva på Getingstorp. Nelson tar hand om honom på bästa sätt och Sigge har accepterat nykomlingen så det går bra det här.
      En mjukisvovve är i alla fall en början.

      Radera