Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

torsdag 1 september 2016

Det finns gränser

Trot eller ej, men även för D finns det gränser när det gäller trädgårdsarbete. Hon har börjat gräva för att plantera vinbärsbuskar och krusbär nästa år. Problemet är bara att när hon kommer en bit ner i marken så är det sten, sten, sten och åter sten. Det är helt enkelt inte rimligt, eller ens möjligt, att med bara handkraft slutföra grävningarna.

har påbörjat grävarbeten för 
framtida bärbuskar. 
Än så länge går det bra, men vänta bara.


Lite för stora stenar får D. Då är redan
kärror med mindre sten bortkörda.
Det ska sägas att vi bor i stenrikt område så var vi än grävt på tomten har vi stött på sten. Stenrika är även omgivande marker vilket vi ser när "nya" arealer plöjs för att brukas. Visst, vi gillar sten som material, men det finns som sagt gränser.

Efter mycket funderande så har
D nu avslutat grävarbetet och vi har beslutat att låta fortsatt grävande anstå till våren. Då hyr vi en minigrävare. Kanske blir det då oxå några ytterligare "utgrävningar". Vem vet.



Varför slita i dagar om det kan lösas på
annat sätt och på kortare tid.
Vem som ska köra grävmaskinen? Ja, inte blir det jag för jag tar mig inte upp i den. Det blir som vanligt D som löser det hela och då kan hon oxå lägga till grävmaskinist på sitt CV.

6 kommentarer:

  1. Ett väldigt klokt beslut tycker jag. Vad jag dock inte förstår - är ju alfaltbonde - är varför man inte kan plantera buskarna runt stenen och låta dessa stenar vara en del av rabatten, som utsmyckning liksom. Å bara de största exemplaren. Tror det skulle se väldigt fint ut och passa in perfekt på Getingstorp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så asfaltbonde du är så har du ändå alldeles rätt. Visst kan man låta stenar vara kvar som utsmyckning, men dom är lite för många och för stora just på denna plats så ett antal måste bara bort.

      Radera
  2. Stenar är verkligen vackra och tillför mycket i en trädgård. Men när det hela tiden säger KLONK ör det inte lika kul.

    Jag fick ju för mig att jag skulle gräva ur för växthuset för hand. Jag mätte upp och började hacka i grässvålen. Sedan satte jag spaden i. Rötter. Mängder med björkrötter. Efter att ha "grävt" en timme och fått bort en halvmeter av grässvålen gav jag upp. Det här var i samma veva som vi skulle gräva för rören till den nyborrade vattenbrunnen så jag hittade en grävare via Blocket och han tog hand om hela skiten. Men han fick zickzacka för slangen han med för vi hade inte bara sten utan även berg.

    Men oj vad kul det var att få prova på att gräva med en minigrävare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så rätt du har. Stenar är förvisso vackra men för mycket KLONKANDE kräver kraftfulla åtgärder.

      Gräva ur för växthuset för hand. Puh! Du bangar sannerligen inte för rejält kroppsarbete. Ibland måste man bara låta någon annan "ta hand om sliten". Björkrötter, sten och berg är lite för mycket "av det goda".

      Jag tror oxå att D tycker det ska bli kul att köra minigrävare.

      Radera
    2. Sommaren som jag fyllde på gruset sedan under växthuset, då blev jag ännu senigare vill jag lova! Vet du hur många skottkärrevändor det blir med 15,4 ton kross som skulle förflyttas...? Jag vet det inte, jag tappade räkningen.

      Jag är tyvärr lite för envis ibland.

      Radera
    3. Kärra 15,4 ton kross. PUH!!! Imponerande!

      Tänk, jag tycker mig känna igen den där envisheten. Men, så blir det en hel del uträttat oxå.

      Radera