Jag läser då och då Tidningen Ångermanland på nätet för att känna av lite hemlandstoner. Idag är en sån dag.
 |
| Landskapsvapnet. |
 |
| Landskapsblomman. |
Att denna dialekt och språk över huvud taget fascinerar mig förklaras till stor del av att jag hade Nicke Sjödin, den störste språkekvilibristen av dem alla, som lärare i bl. a. engelska under min skoltid i Sollefteå.
Här kan du läsa en av hans minnesvärda dikter, "Ätte semestern" ur boken "Baka lagårn".
De där orden fattar jag inte mycket av! Däremot tycker jag att det är kul med språk och dialekter. Mitt eget ”modersmål” är skånska. Sedan pratar jag ju isländska, har pluggat danska på universitetet och har även bott två månader på Färöarna, där de förstås pratar färöiska. Så just nordiska språk och dialekter brinner jag lite extra för :)
SvaraRaderaDu är minsann en äkta nordbo. Jag förstår att du inte fattar mycket av ångermanländskan, detsamma är det med mig och skånskan.
RaderaJa mycket av de språket har man fått studerat :) Man är ju upp är ju uppväxt nästan nästgårds... Nicke Sjödin var stor :) men vi får inte glömma bort Erik Törnqvist heller med sin Småskola och flygmaskinen. Jag var på kurs en gång i södra Sverige när jag påmindes om en viss Erik när jag berättade historier du vet på kvällen när man löser problem ;) En till rolig person är ju Amos Persson också född i dina hemtrakter... ursäkta jag menar Henning Lundström :) Han o hans sibirator :)
SvaraRaderaJo, nog har det funnits många färgstarka figurer där uppe i våra trakter.
RaderaTill en början vill jag säga att man ska vara stolt över sin dialekt och att man ska försöka "bevara" den. Okej, om man flyttar från sin hemort till en annan stad så underlättar det att man även "lär sig" språket man pratar där såklart. Men man ska aldrig "jobba bort" sina rötter om du förstår vad jag menar.
SvaraRaderaDet är inte mycket jag förstod när kvinnan läste ur boken. De skrivna orden var lättare att gissa sig till. Men det är ju lika svårt att förstå Skånska eller till viss mån gotländska tycker jag.
Dialekter är knepiga, men så ska det väl oxå vara. De ska ha sin egenart. Lite Norrland har även jag kvar när jag pratar, men det rent dialektala är inget som finns i vardagssamtalet. Det kan jag plocka fram vid speciella tillfällen när det i a f finns några som förstår vad jag säger.
SvaraRaderaJag tycker det är viktigt med dialekter. I dagens samhälle försvinner de mer och mer och det är synd, även om de ibland kan vara knepiga att förstå.
SvaraRaderaHåller också på små språk, som walesiskan, viktigt.
Önskar dej en fin dag!
Tack! Absolut är det viktigt att dialekterna får leva vidare i kommande generationer.
RaderaWalesiskan är ett synnerligen fascinerande språk.
Min pappa sa alltid att Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur! Tyvärr slätas språket ut allt mer. Vi borde vara räddare om våra dialekter även om man kanske inte förstår vad grannen säger!,,
SvaraRaderaVisst är det viktigt att dialekterna får leva vidare.
RaderaDet där med att förstå varandra, det verkar vi ju inte alltid fastän vi pratar samma språk.
Åh, vad gillar dialkterna. Tyvärr får jag väl säga att jag fick aldrig någon godkänd Ångermanlandsdialket trots mina 1 år där, jag blev mer fölägen när någon frågade om jag kom från Sundsvall... Hur kunde de... !
SvaraRaderaVisst är det härligt med dialekter, men inte riktigt alla. Ingen nämnd , ingen glömd.
SvaraRaderaHa ha! Jag skulle nog blivit ledsen om dom frågat om jag kom från Sundsvall.