Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

torsdag 29 juni 2017

När energin tryter

Det har inte blivit så många trädgårdsbilder hittills i sommar. Det beror inte på att jag inte vill visa utan mera på att jag sedan en tid inte förmår att producera bilder som tidigare. Under den senaste månaden har jag tappat ork i en takt som aldrig förr. Det är med nöd och näppe jag klarar av att ta mig ner och uppför trappan en gång om dagen. Och utan den vändan händer det inte mycket i mitt liv. Häromdagen blev det i alla fall en tur och några bilder som du ser här nedan.

Jag var igår i kontakt med vårdcentralen och beskrev mina symtom och har fått en tid nästa vecka med min läkare för en genomgång. Jag var senast där i slutet på mars för en s k årskontroll och då var allt i sin ordning, men nu har uppenbarligen något tillstött.

Det är förbannat tråkigt att nödgas avstå alla underbara stunder i trädgården. Dessa stunder som varit och är mycket av mitt bränsle i tillvaron här på Getingstorp. Den uppkomna situationen innebär oxå att mina stunder tillsammans med D blir färre och det tycker jag inte alls om då just de stunderna är mitt "högoktaniga bränsle". 
Den höga växten t v är palsternacka som D
ska ta frön av och så egna.

Plymspirean blir allt mäktigare
för varje år.

Ett av mina favoritsommarmotiv.

 När jag sänker blicken uppenbarar sig 
ett annat favoritmotiv.


Honungsrosen kämpar sig allt högre
upp i äppelträdet.
Det blir dock inga äpplen i år.


D lyckas med allt i år.

En av D:s många vackra skapelser.

Den rabatten är så vacker.

En annan skapelse.

Längs rampen ner mot poolen.
Dillen brukar vi ha svårt med, men i år går den bra.
Den trivs mellan mangold och jordgubbar.
Även om jag alltid försöker se positivt på livet och tillvaron så känner jag i nuläget inte för att ropa hejsanhoppsan och låtsas att allt är som vanligt. Ibland tar verkligheten bryskt över kommandot och då räcker inte alltid positivt tänkande som motkraft. 

Nu hoppas jag att någon bot och bättring finns att erbjuda för vad det nu vara må som jag råkat ut för.

10 kommentarer:

  1. Ingen rolig läsning Steve och jag blir så ledsen för din skull. Så trist, nej det räcker inte, så ofantligt svårt när kroppen inte längre vill, när ork och energi inte längre fungerar som det borde. När man så innerligt vill att allt ska fungera som vanligt men sakta inser att det inte längre gör det. Förstår din saknad av att kunna umgås med din D som är den som ger dig bränsle. Nu hoppas jag naturligtvis av hela mitt hjärta att du får besked om orsak på nästa läkarbesök och att det är något tillfälligt.

    Vill också tacka dig för att du delar med dig av dina tankar och känslor till oss andra. Det får iallafall mig att tänka på livets skörhet och att verkligen ta tillvara på de små guldkornen i tillvaron, bara att vara frisk och kunna gå upp och ner för trappan är ingen självklarehet.

    Din situation får mig att tänka på en visa av Evert Taube som jag tycker myckte om och som i mitt tycke är väldigt tänkvärd.

    "Så länge skutan kan gå
    Så länge hjärtat kan slå
    Så länge solen den glittrar på böljorna blå
    Om blott endag eller två
    Så håll tillgodo åndå
    För det finns många som aldrig en ljusglimt kan få!
    Och vem har sagt att just du kom till världen
    För att få solsken och lycka på färden?
    Att under stjärnornas glans
    Bli purrad uti en skans
    Att få en kyss eller två I en yrande dans?
    Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
    Höra böljornas brus och kunna sjunga!
    Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
    Och som fågeln på vågorna gunga.

    Den visan känns inte som tänkt till dig, utan till oss som inte är tacksamma över det vi har.

    Allt väl till dig Steve och jag håller mina tummar och tår. Cyberkram från Malta.

    SvaraRadera
  2. Tack snälla Anita för dina värmande ord!

    Du får mig att se Taubevisan på ett nytt sätt.

    Att du håller tummar och tår där nere på Malta känner jag som ett extra krafttillskott. Ha de gott på ön!

    SvaraRadera
  3. Har förstått att allt inte riktigt är som det borde. Så som det ju tyvärr blir emellanåt. Nu hoppas vi att detta bara är just ett emellanåt så att du snart igen kan få fara runt och hjälpa D så som du brukar. Att vara trött och orkeslös tar verkligen på de mentala krafterna så jag hoppas att du ändå finner styrka och kraft i det du har omkring dig.

    Och åh så mycket vackert du har omkring dig! Ska det bli Öppna Trädgårdar i år också?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Så du har redan "läst av" att allt inte står rätt till. Liksom du hoppas jag på ett "emellanåt" och att jag snart får vara glad igen och längta efter underbara stunder i trädgården och ljuvliga måltider i växthuset.

      Allt det vackra omkring mig är ju en utmärkt "medicin". Öppna trädgårdar, hur tänkte du där? Ha de gott!

      Radera
    2. Var er trädgård med på Öppna Trädgårdar, en dag när besökare få komma och titta runt och beundra? Har för mig du nämnde det någon gång. Eller vänta, det heter nog Tusen Trädgårdar.

      Eller så är jag bara trött och virrig och har blandat ihop med någon annan. Hungrig är jag också!

      Radera
    3. Jo, jag har nog nämnt Öppen trädgård någon gång så där har du rätt. Vi har fått förfrågningar genom åren om att vara med i Öppen trädgård, men konsekvent tackat nej. Vi har oxå tackat nej till alla förfrågningar från olika livsstils-, byggnads- och trädgårdsmagasin och kvällstidningar. Vi njuter själva av härligheten och så får ni bloggbesökare vara med på ett hörn.

      Radera
  4. Jag blir verkligen ledsen över att höra att du mår sämre och hoppas innerligt att det är en tillfällig svacka. Nog är det bra att ha en positiv inställning här i livet, men det finns ju också saker som man måste få känna sig ledsen över. Precis som Anita är jag glad över att du delar med dig här på bloggen. Måste säga att bloggvärlden och alla vänner man faktiskt får här, som kanske lever helt andra liv än en själv, ger då mycket mer än jag någonsin hade kunnat ana. Varma kramar från oss och hälsningar från en camping i södra Tjeckien.

    SvaraRadera
  5. Tack snälla ni! Jag är själv ledsen över att skriva detta inlägg, men jag har ju hela tiden bloggat om min vardag på Getingstorp och just nu ser den ut så här.
    Att ha bloggkompisar är en gåva, inte minst i stunder som denna. Det är fantastiskt att få känna så mycket värme och stöd från människor som jag aldrig träffat IRL Ha de gott på er fortsatta resa!

    SvaraRadera
  6. Det är sälllan att jag läser andras kommentarer, men just till det här inlägget gjorde jag det.

    Är precis som alla andra otroligt ledsen att du mår dåligt och är energilös, speciellt då tajmingen ju är helt fel. Vet ju att du lever upp under sommaren och njuter så mycket av ert fina Getingstorp. Att saknar energi under vintern är ju liksom "normalt" och "naturligt".

    Tycker också att det är bra att du berättar att du inte mår bra just nu. Du är som alltid "brutalt" ärlig, och det uppskattar jag. Varför låtsas om nå't... Dessutom är bloggen ett utmärkt forum att skriva av sig tycker jag. Dina (kvalitets-)läsare finns ju här för dig. Vi lyssnar, kommenterar och ger goda råd, som du troligen inte ens vill ha;-)

    Bra med en så snabb tid hos läkaren. Vilken tur att h*n inte gått på semester än. Håller alla tummar och tår tillsammans med Anita att det är en tillfällig svacka som du har råkat ut för och att det finns både ett och två piller som ser till att du blir ditt gamla vanliga jag igen.

    Idag får du en styrkekram av mig, varken du vill ha den eller inte;-)

    SvaraRadera
  7. Tack snälla BP! Så härligt det är med er trogna bloggläsare som finns där i vått och torrt. När du och Anita slår er ihop måste det bli en dunderkraft, lite som Bamses dunderhonung. Jag tar tacksamt emot så väl dunderkrafter, goda råd som styrkekramar. Nu är det bara att vänta och hoppas att det finns några "piller" som kan få Grekgubben tillbaka i gammal god form.

    SvaraRadera