Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

fredag 8 september 2017

Olivträd

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om mitt olivträd som inte längre klarar vårt bistra klimat. Nu har vi bestämt oss för en ersättare och D var häromdagen till Eriksbo plantskola och inhandlade ett silverpäron, ett träd som oxå brukar benämnas "Nordens olivträd"
Sin sista tid fick mitt olivträd samsas
med indiankrasse.
Igår började D förbereda för att plantera trädet. Det får sin plats på D:s agora, mellan växthuset och gäststugan. Där kommer vi att få många tillfällen att njuta av det. 


D har tömt olivträdslådan som kommer att få en 
ny uppgift på annan plats.

Där står Nordens olivträd
i väntan på plantering.

Grus och markduk avlägsnas och sedan
börjar grävningsarbetet. En hel del rötter
behöver avlägsnas.

Osborne är förstås med och
hjälper matte.
Jag tycker att det känns bra att plantera ett träd även om jag som vanligt får vara den som tittar på när D gör jobbet.  När jag tittar på så har jag följande tänkvärda ord i minnet; "Den som planterat ett träd har inte levt förgäves". Då känns det ännu bättre.

16 kommentarer:

  1. Ett fint träd är det , silverpäronet. Jag tittade just på mitt häromdagen och konstaterade att det måste friseras ordentligt här innan vintern.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har förstått att silverpäron har ett växtsätt som gör att det behöver friseras då och då. Det ska bli intressant att följa dess vidare öden på D:s agora.

      Radera
  2. När storebror fyllde 40 år (14 år sedan nu) så köpte jag ett silverpäron till honom. Mannen min gillade det så mycket så vi köpte ett till oss också. Det stod så fint vid vår infart och jag gjorde en liten rabatt kring det.

    Så att ni har köpt ett silverpäron kan jag bara gratulera er till! Otroligt vackert litet träd med små söta vita blommor och sedan små små päron som jag tror man kunde äta. Jag gjorde det aldrig, tror jag hade några som dekoration i en krans eller liknande, dock.

    Träd ska man plantera när man kommer på det, så fort som möjligt! För tiden går fort och trädet man tyckte var så litet är stort och ståtligt så som man tänkte att det skulle bli. Man vill inte sitta där 15 år senare och tänka att vi skulle ha gjort det då för då hade det varit stort nu.

    SvaraRadera
  3. Jätteroligt att höra. Då har vi gjort ett bra val. Jag tror nog att frukterna går till dekorationer även här.

    SvaraRadera
  4. Jag var tvungen att googla på Silverpäron. Det ser faktiskt ut lite som ett olivträd! Jag tror att ni gjort ett bra val. Nu växer det där det hör hemma. Lycka Till med Silverpäronet!

    SvaraRadera
  5. Jag vet inte riktigt vad silverpäron är? Men hoppas detta trädet ska klara klimatet bättre! Hälsningar från olivland!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för hälsningar från olivland! Det låter ljuvligt. När silverpäron nu kallas "Nordens olivträd" så ska det väl klara Närkeklimat.

      Radera
  6. Kan inte låta bli att skratta en aning här. Alltså trädet heter Silverpäron å det låter ju som om det skulle "leverera" silverfärgade päron, eller åtminstone päron då. Men då det också kallas för Nordens olivträd skulle man ju kunna tro att det är ett luttrat träd, anpassat till våra förhållanden och att det skulle "producera" oliver. Men trädet gör uppenbarligen varken det ena eller det andra. Men det är väldigt vackert - å det räcker ju långt det med:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får väl se vad det levererar. Vackert blir det säkert.

      Radera
    2. (Förlåt Steve för att jag lägger mig i men ni går jag i trädgårdsfösvar! Jag levde ju med mitt i elva år!)

      Joho då! Det är ett träd som producerar små gulliga päron, bladen är väldigt lika olivens samt att det klarar de nordiska förhållandena ute vilket ett olivträd normalt inte gör.

      Bladen är silverolivgröna, de lyser faktiskt upp en del i mörkret. Trädet producerar små päron (som tydligen inte är ätbara - kollade upp det nu) som inte blir mycket större än oliver, de har samma färg som medelhavsfrukterna innan de mognar. Det är ett relativt lågt träd som gärna blir lite knotigt precis som sin namne. Så jag kan inte annat än hålla med den som kom på att kalla det för Nordens Olivträd.

      Radera
    3. Inte ska du be om ursäkt. Jag är bara glad för all kunskap du förmedlar och som jag förmedlar vidare till D. Vi har ställt oss frågan ibland om du möjligen jobbat / är utbildad i trädgårdsbranschen eftersom du har en så stor kunskap om växtvärlden.

      En av de stora fördelarna med bloggvärlden är ju att man via sina bloggkompisar får lära sig en massa nytt.

      Radera
    4. Oj, nej! Däremot uppvuxen med två odlingsälskande föräldrar samt vad jag antar var en 40-årskris som totalt urartade i fröer och odlingar! :D Var väldigt aktiv på Odla.nu och fick många frövänner där. Har lugnat mig nu men det är knappt två år kvar till nästa decennieskifte så man vet ju inte om det slår till igen. :D Men då var jag faktiskt inne på att utbilda mig som trädgårdsmästare eller något ... Men det är mycket slit och lite betalt samt att det kändes inte så lockande att behöva flytta från huset och familjen för att utbilda sig.

      Radera
    5. Vilken härlig 40-årskris. Låt ditt intresse brinna vidare. D:s intresse började när yrkeskarriären var över för när den blomstrade fanns inte utrymme för varken husdjur eller trädgård.

      Radera
  7. Vackert träd som ni säkert kommer att få mycket glädje av. Det ger lite medelhavskänsla. Pustar lite när jag ser D:s ansträngningar med markduken och tänker på att jag har ett liknande projekt att ta tag i, två minikiwi som ska i jorden och ett klängande mullbär.
    Ha det så gott
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Medelhavskänsla gillar jag. Är man hängiven sin trädgård så finns det alltid projekt på gång har jag förstått. Minikiwi och klängande mullbär låter spännande. Jag får googla och se vad det är. Ha de gott!

      Radera