Redan kl. 20.39 igår kväll var solen på väg att säga god natt. |
Gäststugan och växthuset får en sista smekning av den nedgående solen. |
I den andra änden av dygnet, nu på morgonen, står jag i ett fönster på husets andra sida och försöker hjälpa solen upp. Men icke heller detta hjälper. Tre minuter senare än igår dyker den upp där bortom björkarna. För sent tycker jag.
Kl. 05.15 och solen kämpar sig upp. |
Men du vet Steve, solen måste ju också få vila lite. Hur ska den annars orka skina så? I år måste den känna sig lite slutkörd så som den arbetat när alla haft semester!
SvaraRaderaDu har naturligtvis rätt, inte minst med tanke på hur den jobbat den sommar som varit. Men, jag kan ju ändå stå här och önskedrömma.
RaderaFår en känsla av poesi och melankoni när jag läser dina rader tillsammans med de fina bilderna. Naturens gång går knappast att rubba men jag förstår dina känslor.
SvaraRaderaDu läser av mig rätt bra må jag säga.
RaderaHåller med dig fullständigt! Å de korta dagarna är så påtagliga. Det är stor skillnad att tända läslampan på balkongen klockan 22:30 i stället för klockan 20:00 på kvällen. Fantastiskt fina bilder - igen! Den här sommaren har du faktiskt överträffat dig själv med fantastiskt fina foton!
SvaraRaderaJa du, nu är det slut på "det roliga".
SvaraRaderaTack! Jag får tacka sommaren som bjudit på dessa motiv.
Så vackert skrivet och visst känns det lite trist med de kortare dagarna....vill inte riktigt att de ljusa timmarna ska minska så fort...ack ja, vad jag håller med dig!!
SvaraRaderaKram och godnatt!
Vi är nog många som känner likadant vid den här tiden. För dig som jobbar natt kan jag anta att den här övergången blir ännu mera påtaglig.
Radera