Läslust

Oläst.

Oläst.

                                                                                             

Läslust är något som jag under senare år inte ofta ansatts av. Jo, några gånger eftersom jag ändå köpt några böcker. Som jag ännu inte läst. T. ex. "Mr Chance" av Inga-Britt Ahlenius. Jag köpte den i januari 2011 och var helt inställd på att läsa den. Av det blev det intet.
En annan bok som ligger oläst är "Från busfrö till brottsling" av Annika Brar. Den har legat oläst sedan november 2011.

Påbörjad.

                                                                                                                                                                           







Om jag minns rätt så var mitt senaste läsförsök  i juni 2012 då jag började läsa "Segraren står ensam" av Paulo Coelho.








Jag har inte avgivit något löfte om att under 2013 läsa några böcker. Det kommer när det kommer. Om det kommer. Jag kommer i vart fall inte att köpa flera böcker innan jag läst de som ligger olästa.

Att jag inte läst några böcker under senare år torde väl innebära att den tillvaro jag numera lever i ger mig tillräcklig inspiration, livskraft och uppslag till tankar och diskussioner.

Boktips

Såg en intervju på morgonnyheterna med Inga-Britt Ahlenius som nu i dagarna utkommer med boken Mr Chance - FN:s förfall under Ban Ki-moon.

Jag är sedan länge fascinerad av denna kvinna som under lång tid klarat av att vistas i de manliga maktsfärerna. Detta trots att hon är allt annat än bekväm för maktens män. Ja, hon är nog inte bekväm för makthavare över huvud taget eftersom hon har egenheten att fullgöra sina uppdrag även om det innebär obehag för hennes uppdragsgivare eller överordnade. Rakryggad är väl ett passande ord som skulle använts om hon varit man. Nu har hon i stället fått epitetet Ms Fearless.

Egentligen ska jag inte tipsa om en bok jag inte läst, men låt gå. Jag återkommer med reflektioner när jag läst den. Om en vecka, en månad, ett år. Ja, när jag läst den. Jag tror att D också kommer att läsa den. Det borde kunna ge upphov till många intressanta diskussioner.

Ban Ki-Moon - färglös FN-chef

Jag har aldrig förstått varför Ban Ki-Moon utsågs till chef för FN. Jag har nämligen svårt att hitta en färglösare makthavare i världen. När han någon gång uttalar sig så är det snarast mekaniskt och totalt utan engagemang. Nu senast har han besök det översvämmningsdrabbade Pakistan och försöker beskriva katastrofen där. Inte heller denna gång synes han kunna uppamma någon omedelbar hjälpvilja från den övriga världen.

Aldrig uttalar han sig på ett sätt som tyder på att han själv tänkt till och därför blir allt oäkta och hans vädjanden klingar för döva öron. Han står där som en mes som fått en lapp i handen och ombedd att säga vad som skrivits på denna lapp.

Med en färglös chef så blir också FN som organisation allt färglösare. Vem bryr sig om vad dom tycker?