Skulle jag ha genomfört rubricerade vandring om jag fortfarande kunde gå? Ja, tveklöst säger jag idag men kan jag tro på mig själv. Det är ju alltid lätt att i efterhand säga:
- så hade jag gjort om jag bara kunnat / vetat.
Hade jag bara läst Paulo Coelhos bok Pilgrimsresan så hade vandringen säkert blivit av för det var efter det att jag för fyra år sedan läste den boken, för övrigt han första bok (1987), som denna vandring kom att fascinera mig.
Coelho genomförde själv vandringen för att han ville uppnå självinsikt och visdom. Jag vågar påstå att jag genom min personliga vandring, efter min stroke 2001, uppnått just självinsikt och i vart fall lite visdom. Så kanske har jag ändå gjort denna vandring, om än inte på det vanliga sättet. Det överensstämmer väl med hur jag lärt mig göra saker de senaste 10 åren, på ett annat sätt. Det är en bra form av självinsikt. Att förstå att jag inte kan göra saker som jag kunde förr men att jag kan välja mellan att sitta och sörja över detta eller att i vart fall försöka göra dessa saker på ett annat sätt. Det lyckas inte alltid, men ofta.