 |
| Grått, men ändå lockande. |
Vid den här tiden på året så gör sig mina fysiska tillkortakommanden som mest påminda. När det börjar bli dags för mig att försöka komma ut ur idet så blir jag bryskt påmind om vad jag förmår och inte förmår att göra.
För två år sedan kände jag att min stukade lekamen blivit allt mera oblidkelig och mina funderingar om framtiden tilltog. Det mesta har dock fungerat ganska bra sedan dess och 2014-15 har varit ännu några bra år att lägga till handlingarna.
I år har dock försämringen blivit allt mera märkbar vilket bl. a. gjort att min utepremiär ännu inte ägt rum, trots att det funnits dagar med gynnsam väderlek. Det har vidare inneburit att jag fått ransonera mina förflyttningar mellan våningarna i huset så att jag somliga dagar blir kvar på övervåningen. Mycket handlar om att anpassa tillvaron till rådande förhållande.
Det svåraste just nu är den tilltagande smärta som jag känner i min vänstra kroppshalva, en smärta som dränerar mig på kraft och energi. Kraft och energi som jag skulle behöva till lite mera lustfyllda upplevelser.
 |
| Det suger att bara kunna sitta inne och titta ut. |
- När blir min utepremiär?
- Kommer jag att klara av att klippa gräset i år?
- Hur blir årets trädgårdssommar?
- Hur blir det med våra växthusmåltider?
 |
| Växthusmåltiderna vill jag inte gå miste om. |
Ja, det är ett inlägg där du pratar av dig, å det behövs! Du klagar ju aldrig, snarare ser du alltid det positiva i alla situationer. Så ett faktabaserat "gnällinlägg" var på sin plats här.
SvaraRaderaFinns det smärtstillande kon kan hjälpa dig?
Å jag är helt säker på att bara en världsundergång kommer att hindra dig från att klippa gräset och hämta posten och att äta middagar i växthuset!!!
Å du, ingen av oss blir yngre brukar maken sakligt konstatera... Men f*n så svårt att medge det...
Lite "gnäll" har man rätt att kosta på sig tycker jag oxå.
SvaraRaderaJag har varit hos läkare och bl. a. diskuterat smärtstillande. Fick remiss till en sjukgymnast som gav mig hemmaövningar att göra. Synd bara att övningarna kräver så väl behandlingsbänk som ribbstol. Jag skrattar åt eländet och har struntat i återbesök.
Nån världsundergång tror jag inte är på G så det ser väl ändå rätt hoppfullt ut.
Vi blir äldre även om jag fortfarande känner mig oförskämt ung (till sinnes) ibland.
Det var ledsamt att läsa att du lever med ständig smärta, det är oerhört påfrestande och tankarna blir mörka. Men en sak har livet lärt mig, fantasin är nästan alltid värre än verkligheten.
SvaraRaderaSåklart du kommer att klippa gräset och njuta av fina måltider i det vackra växthuset.
Allt gott önskar jag dig!
Tack!
RaderaSmärtans tillkomst är verkligen "ett mörker". Den gör sig hela tiden påmind och går heller inte att bara tänka bort. Fantasin får inte skena iväg med mig. Verkligheten kan jag ändå på bästa sätt lära mig hantera oavsett hur den ter sig.
Växthusmåltider och gräsklippning ska det mycket till för att jag ska välja bort.
Verkligen tråkigt att höra om försämringar! Smärta är ju också otroligt tröttsamt. Jag dras ju själv med en hel del migrän, så jag vet hur slut jag blir i perioder när jag har mycket ont. Säger som BP, smärtstillande? Ibland kan det ju vara bra att utreda och testa på nytt. Jag har backat lite på en förebyggande medicin och rapporterar varje dag smärtnivå via mobiltelefon för att utreda hos neurologen på nytt... Och klaga måste man få göra ibland! Du har ju ändå en förmåga att ofta vara positiv, trots en hel del motgångar. Hoppas verkligen att det blir möjligt med en utepremiär snart!
SvaraRaderaTack! That´s life som man säger.
RaderaDu är ju verkligen utsatt för smärta genom din migrän har jag förstått.
Jag får stå på mig om nåt smärtlindrande.
Jag håller tummarna för en snar utepremiär.
Att ha ont är inte roligt och det är svårt att sätta sig in hur ont en annan människa har. Ibland inbillar jag mig att kommer man över den där första tröskeln, hur ont man än har, så går det bättre sen. Och så tror jag mycket på vädret, när värmen och solen kommer på allvar, lättar inte allt då? Lite av det onda far kanske iväg, det är lite som balsam när det blir lite ljusare och varmare. Jag hoppas verkligen att du kommer att känna så.
SvaraRaderaPå tal om andra våning osv, har du inte möjlighet att få en sån där stol som glider upp och ner? Det borde väl vara något? Om inte annat för ombytets skull. Naturligtvis har du koll på det, men jag kände att jag i alla fall ville skriva det!
Vi hoppas att det lindrar med tiden här nu framöver! Jag tror vi kommer att få se bilder på en gräsklippande Getingstorpare! Var så säker!
Hej svejs
Tack för vänliga och uppmuntrande ord!
SvaraRaderaDet där med trösklar har jag mött och oxå passerat ett antal under de här 15 åren. När jag väl passerat en tröskel så glömmer jag lätt hur det var innan. Att sol, värme och ljus fungerar som ett balsam kan jag oxå intyga och just nu är det detta som jag väntar på.
En sån där "stol som glider upp och ner" går säkert att ordna, men det blir i s f när det ter sig helt omöjligt.En sådan anordning förfular vilket jag tar mig friheten att tycka, allra helst som jag är väldigt stilmedveten. Att ha vackert och snyggt omkring mig är oxå en form av balsam. Jag vill så länge det bara går undvika att göra en "vårdmiljö" av vårt hem.
Jag har från start varit smått allergisk mot hjälpmedel vilket jag oxå i efterhand är glad för. Hade jag tagit emot alla hjälpmedel som ständigt erbjöds mig så hade jag aldrig kommit ur rullstolen som jag var bunden vid de 3 första åren.
Jag ser oxå fram emot att få se bilder på den där gräsklippande Getingstorparen.