En ynnest

En härlig söndagsfrukost under det gamla äppelträdet.

I mitt förra inlägg tog jag avstamp mot våren. Nu när vi nått Tjugondag Knut  så tar jag i ordentligt och låter tankarna gå ända till sommaren. Därtill lockad när jag satt och tittade igenom en del bilder för att byta skärmbild på min dator; något jag gör nån gång per år.  Jag väljer alltid bilder som får mig att längta och drömma. Den här gången fastnade jag för bilden här ovan från en härlig frukost under det gamla äppelträdet en söndag i juli. Att se den bilden  när jag startar datorn på morgonen och när jag stänger ner på kvällen är en ren njutning. Vilken ynnest att få starta och avsluta dagen på detta sätt.

Dags att möblera i trädgården

Igår var det dags att ta fram alla trädgårdsmöbler. Innan dom placerades ut så tvättades dom med såpvatten och högtrycksspruta. Ett perfekt jobb att delta i tyckte både Erik och Alice.

Trädgårdsmöbler till tvätt.


Först ska möblerna sprejas med såpvatten.

Sedan är det dags för högtrycksspruta med borste. Kul jobb.

Soffan vid rosenbersån är nu på plats.

Även en elmoppeförare kan delta i lek.

När man är på landet ska man förstås köra traktor.

Efter jobb och lek sitter det fint med
 lördagmiddag i växthuset.

Alice har hjälpt mig att duka till söndagsfrukost.

Måltider är mera än att bara äta mat

Inte sällan har våra måltider koppling till något av våra favoritresmål. Nu i helgen blev det en tripp till Grekland som jag besökte flitigt under 30 års tid.
Fredagskvällens Greklandstripp ser du på bilden nedan. Nu är det dessutom inte långt kvar till årets första grekiska sallad i växthuset. Då ingår förstås ouzo och Retsina.

Panerad saganakiost, ljummen bulgursallad med grönsaker och tzatziki.

Köpenhamn blev med tiden D:s och min favoritstad som vi kom att känna väl. Det var så okomplicerat att åka dit så vi kunde när som helst bestämma oss för att "vi åker till Köpenhamn nu i helgen". Vi bodde alltid på samma hotell, köpte smörrebröd i samma butik, besökte vår favoritpub där  innehavarinnan alltid var elegant klädd i vit blus och svart dräkt. Vi handlade skor i samma butik, en skoaffär gömd på ett pyttetorg 30 meter från Ströget. En affär med ett fantastiskt utbud.  För en skokonnäsör så var varje besök där en högtidsstund. Det vi köpte där såg vi garanterat inte på någon annans fot vid hemkomst. På den tiden var jag ett lika inbitet skofreak som D så på hemresan var några par nya skor ett stående inslag

Det får väl betraktas som ett ödets ironi att jag numera inte kan få på mig en sko på min vänstra fot. Därför bär jag numera, både till vardag och fest, specialtofflor tillverkade i Nya Zeeland. De passar utmärkt till min nuvarande livsstil. Apropå skor och Köpenhamn. Vid våra besök där nötte vi skor då vi gick, promenerade, ja snarast vandrade genom hela staden och dess omgivningar så att det efter en tid kändes som att jag var på min mammas gata. Det är en härlig känsla att befinna sig på en främmande plats full av spänning och äventyr men ändå känna sig som hemma.

Smörrebröd med "en lille en" är en favorit i repris.

Som jag många gånger tidigare berättat så har jag tagit till min uppgift att fixa frukost på lördagar och söndagar. Eftersom de flesta göromål numera tar lång tid för mig så brukar jag förbereda så mycket jag kan kvällen före. På morgonen så håller Sigge mig sällskap vid det slutliga frukostfixandet medan Nelson och D får sova ut. Sedan äter vi alla fyra frukost gemensamt.

Vår traditionella söndagsfrukost. Med  NA så klart.

Nelson och Sigge äter förstås frukost med oss.

Ute i trädgårdsrestaurangen Birdie nam nam äter en av våra ekorrar sin frukost.

Dold under julkärvarna står Sigge och spanar på gästen där uppe.