Ju mera jag läser om den våldtagna flickan i Bjästa desto mera illa till mods känner jag mig. Jag skäms både som vuxen och över att jag är bördig från Ångermanland.
Nu är det väl ändå så att det här likväl kunnat hända på någon annan ort i vårt avlånga land. Det är ju till syvende och sist inte geografin utan vi människor som avgör hur saker och ting utvecklas.
Samtidigt förstår jag också alltmera det komplexa i hela ärendet. Att föräldrar försvarar sina egna barn och inte vill tro dem om något ont får kanske förstås men att lärare, skolledning, prästen och Kyrkan inte tänker längre, det är för mig obegripligt.
Även i denna sorgliga historia finns det dock en hjälte, den våldtagna flickans 15-åriga kompis Amanda som rakryggat ställt upp för sin kamrat. All heder till henne.
Avslutningsvis så tycker jag att det är viktigt att när nu pendeln svänger till sympatier för den våldtagna flickan så måste vuxenvärlden ändå besinna sig och inte bara vända pöbelbeteendet mot pojken. Sans och besinning behövs även när känslorna svallar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar