Grova brott som scenkonst

Tveksamt initiativ av Örebro länsteater.

  

Att beramade händelser, även grova brott, inte sällan utgör underlag för teaterpjäser är inte ovanligt och nåt som  får accepteras. Teater kan inte bara grundas på fria fantasier utan måste förstås få ha sin utgångspunkt i verkliga händelser. Dock tycker jag att det är osmakligt att göra teater av relativt nyligen begångna grova brott. Jag läser  i Nerikes Allehanda att det planeras en uppsättning på Örebro länsteater om  den serievåldtäktsman som härjade i Örebro 2005- 2010 och som senare dömdes till 12 års fängelse.

För en kort tid sedan aktualiserades en annan teateruppsättning kallad "Englamördaren" . En uppsättning som ska handla om den man som bl. a. mördade den 10-åriga flickan Engla 2008 och senare dömdes för ytterligare ett mord och våldtäkt till livstids fängelse. I detta fall protesterade oxå flickans mamma mot planerna. En fullt förståelig protest som jag ser det.

Min omedelbara reaktion  på båda dessa teaterplaner är vämjelse. Fram för allt tänker jag på offren och deras anhöriga. Allmänintresset kan inte väga så tungt så att dessa grova brott skall få utrymme på  teaterscener så kort tid efter att brotten begicks.

Som jag inledningsvis skrev så får det förstås accepteras att även grova brott ligger till grund för teater. Dock anser jag att det bör krävas att viss tid förflutit sedan brotten begicks. Avsevärt längre tid än de 4 - 8 år som är aktuellt i dessa fall.

Jag har arbetat i fängelsevärlden i hela mitt yrkesliv och mött alla typer av brott och brottslingar och hävdar på intet sätt att brott ska glömmas och gömmas undan. Dock tycker jag att i fall som dessa så väger brottsoffers och anhörigas rättigheter tyngre än allmänintresset och den konstnärliga friheten. I vart fall för överskådlig tid.

Vad tycker du?

Smärtsamt att minnas, omöjligt att glömma

Jag såg igår  dokumentärfilmen "Våga minnas" på SVT. Den är gjord av Ewa Cederstam som vid 18 års ålder blev våldtagen och nu, 25 år senare,  i denna film berättar sin historia. Det är en stark skildring som berör. Hon pratar med sina föräldrar och med en väninna om vad som hände och vad  de kände.  Ingen tycks då, för 25 år sedan, har pratat om händelsen som obearbetad synes finnas kvar hos alla. I samtalen med sin man framgår tydligt hur denna händelse präglat och präglar deras liv tillsammans än idag. Hon minns inte polisförhör och rättegång men ändå finns våldtäkten ständigt närvarande.

Det känns inte besvärande utan helt naturligt att filmen präglas av ett svårmod som får mig att om än inte påstå att jag förstår hur det känns så ändå närma mig en förståelse av den livslånga smärta som denna  våldtäkt innebär för henne.

Filmen får mig oxå att gå några ytterligare steg  i ett brottsoffers fotspår. För den som utsätts för ett brott som våldtäkt så måste det vara svårt  både att glömma och att minnas. Våldtäkten finns där som en ständigt  närvarande, oinbjuden följeslagare genom hela livet med allt vad detta innebär.

Dagens tvivel; Våldtäktsäktenskap

 
Dagens tvivel kommer från Marocko, gårdagens var från Mali. Det är skrämmande att det finns dagligt underlag till ett inlägg benämnt "Dagens tvivel".
Nej, jag tänker inte skriva ett inlägg varje dag på detta tema. Det skulle ge en alltför dyster bild av min blogg, men jag återkommer då och då med ett nytt "Dagens tvivel".

Mera grekisk röta

Jag skrev härom dagen ett inlägg om ett uppmärksammat rättsfall i Grekland. Jag ser att fortsättning följer i denna artikel.

Rättsröta i Grekland ?

Så är det åter dags för ett rättsärende i Grekland där en svensk råkat illa ut. Denna gång en kvinna som våldtogs av en grekisk man för tre år sedan vid semester på Samos. Mannen frikändes senare medan kvinnan nu anklagas för att ha hittat på hela historien i syfte att få försäkringspengar och därför ska åtalas för förtal.

När jag läser vad som hänt och hur kvinnan gått från brottsoffer till brottsling så förvånas jag förstås. Ja, upprörs också. Oavsett vad som är sant i detta ärende så synes det märkligt hur det grekiska rättsväsendet hanterar det hela. Visst, allt kan inte vara som i Sverige men man bör ju ändå känna sig någorlunda rättssäker i ett EU-land. Grekiska myndigheter säger sig se ett problem med att svenska kvinnor utnyttjar grekiska män för att få ut pengar ur så kallade ”våldtäktsförsäkringar”.

Är det så illa så att "värnlösa" grekiska män utnyttjas av svenska kvinnor?

Dylikt är väl det minsta Grekland behöver i dessa tider.
Dessutom besudlar detta min bild av Grekland. Tråkigt bara det.

"Efterlyst"

TV-programmet "Efterlyst" fyller en bra funktion då man hjälper till att lösa brott. Gårdagens program hade dessutom några särskilt lovvärda inslag där brottsoffrens situation lyftes fram. Nog så viktigt för gemene man att ha kunskap om.
Däremot tycker jag att programmet tappat mycket av sin tyngd när Leif GW Persson slutat. Ersättaren Tommy Lindström, tidigare chef för rikskriminalpolisen, fyller inte på långt när utrymmet. Då menar jag inte fysiskt utan kompetensmässigt och intellektuellt.

Igår bjöd Tommy Lindström på en oförlåtlig stupiditet:
- En tittare skickade in ett sms där denne tyckte att polisen lägger allt för mycket resurser på när kriminella beskjuter varandra.
- Tommy L. sade att detta också behöver hanteras polisiärt då tredje man löper risk att hamna i skottfältet.
- Tommy L. fortsatte med att säga att Polisen nog egentligen inte lägger så mycket resurser på detta och tillade ( med ett flin/skratt) att detta på polisspråk brukar benämnas sanering, man sanerar varandra.

Exempellöst.

Det här var ju det sista programmet för säsongen så det finns tid att inför nästa säsong ersätta Tommy Lindström med en mera empatiskt och intellektuellt välmöblerad expert.

Julian Assange och WikiLeaks

Julian Assange och Wikileaks har plötsligt blivit namn och begrepp som nämns i det mest betydelsefulla och varierande sammanhang. Varför just nu när man synes vara på väg att tappa bort sin ursprungliga roll som beskyddaren med tummen i ögat på världens makthavare?

Vari ligger finessen i att distribuera hemligstämplad information som allt mera börjar likna veckotidningsskvaller? Dessutom, med en centralfigur som är häktad misstänkt för våldtäkt? En centralfigur som inte ens träder fram för att bevisa sin oskuld. En centralfigur på flykt.

Är hela storyn ett välriggat case? Ja, då är det skickligt upplagt.

Nyttig läxa för Silbersky

Jag läser att Wikileaks- Assange vill byta ut sin advokat Leif Silbersky p g a dennes bristande engagemang och svårigheter att komma i kontakt med.

Nu blev väl Silbersky tagen på sängen för detta är knappast något han är van vid.
Att han skulle ha ett bristande engagemang torde dock inte bero på tidsbrist eftersom han ändå har tid att uttala sig i tid och otid om de mål han tilldelats. Särskilt de mål som har stort masssmedialt intresse. Å andra sidan kan väl denna iver att ständigt uttala sig stjäla tid från de mål han driver.

Nåväl, liksom solen har sina fläckar så kan väl även en kändisadvokat ha sina brister.

6 ½ års fängelse - aldrig nåt du bara klarar av

I f d polischefen Göran Lindbergs kläder skulle jag inte vilja vara en dag som denna. Eller rättare sagt de dagar som kommer när han ska avtjäna sitt fängelsestraff. Han kommer som polis och dömd för våldtäkt inte att vara väl sedd av övriga fångar. Kriminalvården får en grannlaga uppgift att lösa Lindbergs anstaltsplacering.

Osmart hemligstämpel

Att hemligstämpla utredningen när förre länspolismästaren Göran Lindberg åtalas är ett sällsynt korkat beslut. Detta skapar bara nya spekulationer om att makthavarna alltid håller varandra om ryggen. Åklagaren Håkan Roswall verkar helt ha tappat fotfästet då han dessutom bestämt sig för att inte prata med media när han lämnar in sin utredning. Av påstådd omsorg om offren. Fabricerat nonsens.

Det sjuka Bjästa

Galenskapen i Bjästa synes inte ha några gränser när "våldtäktshistorien" hejdlöst rullar vidare och jakten nu övergått från offret till gärningsmannen. Inte ens att media använt sig av fingerade namn på de inblandade har lyckats nå fram så nu jagas även en helt oskyldig ung pojke som råkar heta Oskar.
Att den här killen nu väljer /tvingas flytta från Bjästa förstår jag. Avfokningen torde dessutom fortsätta för vem vill bo i detta sjuka samhälle.Det blir ett grannlaga arbete för kommunpolitikerna i Ö-vik att sudda ut denna skamfläck.
När jag läser om Bjästa på Wikipedia så står följande att läsa under rubriken "se även":

* Våldtäkterna i Bjästa

Jag skäms som vuxen och Ångermanlänning

Ju mera jag läser om den våldtagna flickan i Bjästa desto mera illa till mods känner jag mig. Jag skäms både som vuxen och över att jag är bördig från Ångermanland.

Nu är det väl ändå så att det här likväl kunnat hända på någon annan ort i vårt avlånga land. Det är ju till syvende och sist inte geografin utan vi människor som avgör hur saker och ting utvecklas.

Samtidigt förstår jag också alltmera det komplexa i hela ärendet. Att föräldrar försvarar sina egna barn och inte vill tro dem om något ont får kanske förstås men att lärare, skolledning, prästen och Kyrkan inte tänker längre, det är för mig obegripligt.


Även i denna sorgliga historia finns det dock en hjälte, den våldtagna flickans 15-åriga kompis Amanda som rakryggat ställt upp för sin kamrat. All heder till henne.

Avslutningsvis så tycker jag att det är viktigt att när nu pendeln svänger till sympatier för den våldtagna flickan så måste vuxenvärlden ändå besinna sig och inte bara vända pöbelbeteendet mot pojken. Sans och besinning behövs även när känslorna svallar.

Rikspolischefen sällar sig till "grabbarna som handlar först och tänker sen"

"Grabbarna som handlar först och tänker sen". Ja, så brukar jag säga om de fångar med ADHD som jag mött under mina snart 34 år inom Kriminalvården. De mest häpnadsväckande händelser i de fängelser jag jobbat har initierats av fångar med ADHD. Ja, att dom hade ADHD visste jag inte då men det kan jag på goda grunder anta idag. Några med fastställd diagnos träffade jag dock under mina sista aktiva fängelseår.

Efter min stroke har jag ju varit bättre skickad att jobba utanför murarna. Men jag glömmer aldrig "grabbarna som handlar först och tänker sen". I de allra flesta fall var dom justa killar, i vart fall mellan fyra ögon. Men i grupp, insupande trycket av sina medfångar, då gick det ofta över styr. Vad som helst kunde hända.

Föga anade jag att Rikspolischefen skulle kunna falla under samma rubrik. Efter hans föga genomtänkta uttalande efter att en hög polischef häktats för misstanke om att ha våldtagit en skolflicka så kan jag bara konstatera att det gäller att tänka efter före. Även för dig som inte har ADHD.

Åklagare förväntas också tänka

Nedan har vi två praktexempel på när samhällstjänstemän slutat tänka.
Av rädsla ? Av lättja ? Av dumhet ? Jag har inte svaret men tycker att något är fundamentalt fel när människor slutar tänka och bara hänvisar till lagstiftning och regelverk.

1. Åklagare Erik Schreiber i Jönköping lade ner åtalet om våldtäkt mot Sofie, 15, efter att hon tagit sitt liv kort tid innan hon skulle höras i rätten.

2. Vice chefsåklagare Mikael Hammarstrand i Gävle är beredd att åtala alla barnmorskor som skriver ut p-piller till flickor under 15 för medhjälp till våldtäkt.
– Jag läser lagen, säger han till Dagens Medicin.
Jag är medveten om att juridiken är snårig ibland men detta är väl ändå att göra det väl lätt för sig. Nu blir det kanske inte så lätt när denna typ av åklagararbete kommer till allmänhetens kännedom.
Jag tycker att det är pinsamt att höra dessa lagens företrädares inskränkta resonemang och papegojbeteende. Det kan väl inte vara så att man bara är ute efter personlig uppmärksamhet ?