Nyckfull Buddha

Vår katt Buddha är som de flesta katter. Han gör som han vill och är helt oförstående till att han kan skapa någon form av oro hos husse och matte. När vi bodde i lägenhet i Örebro gick han aldrig ut, inte ens om vi lämnade dörren öppen. Han tycker mycket illa om trafikbuller och andra storstadens oljud.

När vi sedermera skaffade sommarställe vid Lilla Hemsjön så började han gå ut, men bara korta stunder och aldrig utom synhåll. Nu när vi permanent bor på landet så går han ut under sommartid. Ja, förutsatt tjänlig väderlek, annars får det vara. Han går aldrig över tomtgränsen, hur han nu kan veta var den går.

Ibland får han för sig att stanna ute när vi lägger oss för kvällen. Demonstrativt sitter han på trappan med baken vänd mot dörren och studsar snabbt undan om man försöker ta honom. Numera får han bara en chans att komma in, annars får han stanna ute. På morgonen när jag öppnar dörren och ropar på honom brukar hans grå kalufs titta fram under taket till jordkällaren och sedan kommer han som ett spjut över gräsmattan.

I morse svarade han inte när jag ropade och tittade heller inte fram från sin vanliga nattplats. Vad kan detta bero på? Har det hänt honom något? Oro! Jag tog därför elmoppen och åkte och öppnade växthuset då jag trodde att han kanske blev kvar där igår kväll. Men, icke, där fanns ingen Buddha. När jag såg mig omkring så ser jag honom bekymmerslöst komma gående från innergården vid gäststugan. Han jamar ett slött "Gomorron" och undrar om vi inte ska gå in snart.

Jag åker ner till postlådan och hämtar dagens NA och när jag kommer åter sitter han på trappan och tittar på mig med minen: "Hur länge ska jag behöva vänta, ska du inte öppna nån gång"? Väl inkommen går han raka spåret till köket och äter, ger Nelson en liten kärleksfull? smäll med tassen på nosen när han passerar. Sedan blir det besök på kattlådan och allt är som vanligt igen. Han har sedan länge glömt att han varit ute i natt och är helt ovetande om den oro han skapat hos husse.

Vi går en ny härlig dag till mötes.