Jag har lite svårt att förstå den domedagsstämning som präglar debatten efter valet och SD:s inträde i Riksdagen. Sverige har ju inte plötsligt förändrats till en diktaturstat. 95% av rösterna har ändå hamnat hos de etablerade partierna.
Jag tycker att det är mera alarmerande att ett parti i Grästorps kommun fått 1 mandat trots att man i sitt partiprogram förkastar demokratin.
Den uppkomna parlamentariska situationen är väl ett utmärkt tillfälle att mjuka upp blockpolitiken och söka samförstånd mellan blocken. Varför ska man inte också i politiken kunna se möjligheter i stället för hinder? Jag bara undrar. Är jag alltför naiv nu? OK, det bjuder jag på.
Jag hittade till din blogg via den sydfranska byn. Jag antar att du läst min kommentar ovanför din egen, och förstår att jag håller med dig.
SvaraRaderaLäste en intressant artikel i Jyllandsposten "En valgbombe är faldet i Sverige" som avslutas med "Velkommen til virkeligheden". Rekommenderas för att få lite mer förståelse för varför så många röstat på SD.
Här i vår lilla by röstade 7,9% (!) på detta parti i riksdagsvalet, men däremot blev siffrorna lägre i de andra valen. Trots att här inte bor en enda invandrare.
Jag tycker INTE du är politiskt naiv. Jag antar att de övriga partierna inte vågade ta strid med SD i valrörelsen p.g.a. att sådana frågor, som redovisas i artikeln i Jyllandsposten, skulle komma upp.
Ska man försöka se något positivt med att SD kom in i riksdagen, så är det väl att de etablerade partierna på allvar kanske börjar diskutera invandrings- och integrationspolitiken mera konkret. Det har funnits en rädsla hos alla för dessa frågor, vilket möjligen har skapat den situation vi nu hamnat i.
SvaraRaderaJa,
SvaraRaderaDu är naiv. Det finns redan ett parti i riksdagen som i sitt partiprogram förkastar demokratin. Dess (nuvarande)ledare heter Lars Ohly.
Jag