Ännu mera adventsljus i det politiska mörkret

 

Jag kan väl tyckas ha snöat in på advent just nu. Det verkar också vara det närmaste snö jag kommer i advent, för utanför mitt fönster ser jag bara grönt och frodigt gräs. Inte särskilt spännande.

 

Nåt som däremot är spännande i dessa dagar är den nyritade politiska kartan. Förresten, spännande är kanske att ta i eftersom den politiska retoriken, om möjligt, blivit än mera nonsensbetonad. Jag får allt svårare att ta politikerna på allvar när de alltsomoftast agerar på ett sätt som snarast är hånfullt mot väljarna.

 

Just nu gäller det att utse den syndabock som störtat Sverige i detta politiska svarta hål. Utöver detta slåss man om vilket parti som tagit ansvar för landet och vilket/vilka som agerat ansvarslöst.  Politikerna har lyckats devalvera ordet ANSVAR till noll när de leker Ansvarsleken. Positionerna verkar, trots tal om utsträckta händer, mera låsta än på länge.

 

Jag sympatiserar inte med SD:s politik men kan  ändå ha viss förståelse för att de fällde regeringens budget. Som tredje största parti vill de förstås ha inflytande. Vad man än tycker så synes det föga framgångsrikt att helt nonchalera ett parti som har 13% av väljarna. SD borde kunna neutraliseras på annat sätt.

 

Eftersom  SD vill göra extravalet till en folkomröstning om invandring så kan jag väl ändå anta att övriga partier inte ånyo lämnar migrationspolitikens planhalva tom för att helt domineras av SD. Det behövs mera än att "öppna era hjärtan" för att väljarna ska förstå vad t ex Alliansen vill. Jag tror att det är extra viktigt för både Alliansen och sittande regering att tydliggöra sin migrationspolitik för att inte helt lämna den planhalvan till SD. Sedan hoppas jag förstås att kommande valrörelse till följd av detta inte "glömmer bort" de stora frågorna som berör oss alla; jobben, skolan, vård / omsorg, klimat / miljö, jämställdhet etc.

 

Jag har  en känsla av och en förhoppning om att flera väljare än vanligt kommer att tänka "ett extra varv" innan de lägger sin röst i det kommande extravalet.

 

 

 

 

 

Spegel, spegel....

En skyddsängel är aldrig fel.

Tomtar gör sig bra som par.

Eller som en trio.

Ett hjärta vid spisen ger extra
kärlek till matlagningen.

Göran Hägglund i blåsväder

Nu är ytterligare en partiledare ifrågasatt. Det mullrar i Kd-leden, eller är det bara en liten klick som vädrar sitt missnöje efter ett skralt valresultat.
Ja, var det så skralt egentligen? Jämbördiga med SD och ändå över 4%-spärren. Så mycket bättre var väl inte väntat.

Dock frågar jag mig om Kd ens klarat spärren om man inte haft Göran Hägglund som partiledare. Som jag ser det är han tveklöst partiets starkaste kort på den nationella arenan. Vem skulle kunna tänkas som efterträdare? Ja, på det nationella planet är det klent beställt medan det på det lokala/regionala planet finns ett antal starka namn, men problemet med de flesta av dessa sett ur ett partiledarperspektiv är att dom inte verkar ha några ledarambitioner. Dom är trogna och duktiga grovarbetare.

Så, ett gott råd till Kd. Jobba vidare med Hägglund vid rodret.

Är jag alltför politiskt naiv?

Jag har lite svårt att förstå den domedagsstämning som präglar debatten efter valet och SD:s inträde i Riksdagen. Sverige har ju inte plötsligt förändrats till en diktaturstat. 95% av rösterna har ändå hamnat hos de etablerade partierna.

Jag tycker att det är mera alarmerande att ett parti i Grästorps kommun fått 1 mandat trots att man i sitt partiprogram förkastar demokratin.

Den uppkomna parlamentariska situationen är väl ett utmärkt tillfälle att mjuka upp blockpolitiken och söka samförstånd mellan blocken. Varför ska man inte också i politiken kunna se möjligheter i stället för hinder? Jag bara undrar. Är jag alltför naiv nu? OK, det bjuder jag på.