Gör det du inte kan göra

Märklig rubrik, eller hur? Så här ligger det till. Igår och idag har jag gjort saker som jag inte kan göra.
- tvättat åkgräsklipparen med högtryckstvätt
- varit och hyrt släpkärra
- åkt in med åkgräsklipparen på service
- hämtat tillbaka klipparen från service
- varit och bytt till en öppen släpkärra
- varit till en grusgrop och köpt en kärra sättgrus
- lastat ur sättgruset här hemma
- åkt tillbaka med hyrkärran
- tagit ner en gammal TV-antenn från taket
Varje - sats står för grovgörat. Tänk sedan allt småpyssel som krävs, så som att plocka fram och ihop högtryckstvätt, köra klipparen upp/ner på/från kärran, skotta sättgruset av kärran etc. Ja, när jag tänker på det så här så ter det sig oöverstigligt.

Och oöverstigligt är det men ändå har jag fått det gjort. Hur? Jo, naturligtvis genom hjälp från personer i min omgivning och genom att köpa tjänster. Utan dessa personer i min omgivning och möjligheten att köpa tjänster så skulle tillvaron te sig rätt omöjlig ibland.
Eftersom jag så långt det är möjligt följer med på alla uträttningar enligt ovan så känner jag mig ändå delaktig och aktiv. Jag sitter inte bara och väntar på att någon annan ska göra jobbet. Det här är ett bra sätt att inte hamna i offerrollen och börja tycka synd om sig själv. Direkt efter min stroke så var jag på väg in i offerrollen och tyckte att allt elände hade drabbat mig. Så orättvist dessutom. Tack vare min familj och några andra personer i min omgivning mixat med min egen inre styrka så lyckades jag skapa en tillvaro, ett liv, som jag idag är till freds med.

Som ni ser så klarar jag fortfarande av det mesta. Ja, med lite hjälp förstås.

Är inte detta en av våra viktigaste uppgifter som människor? Att hjälpa varandra när så behövs.