Hovrätten skärpte straffen för några av de s k helikopterrånarna. Ett antal rånare är inte gripna och hittills okända. Trots detta faktum så har jag ändå svårt att till fullo se finessen med denna artikel i Aftonbladet. Hela artikeln blir ett mish mash av tyckande om:
- hur rån planeras
- hur rånbyten fördelas
- vilka som är de verkligt skyldiga
- hur klantigt och oproffsigt polisen arbetat
- hur felaktigt ordningsmakten använder sina resurser
Ja, kort och gott ett allmänt tyckande utan djupare tanke bakom
Visst, polis och åklagare ska inte vara alltför nöjda med så många rånare fortfarande på fri fot, men man kan väl för den skull inte låta bli att döma de som bundits till brottet.
Även denna artikel om den dömde s k TV-producenten har jag svårt att helt sympatisera med. Visst är det tragiskt att ett liv slås i spillror och att dessutom föräldrar och familj åker med i svepet. Men därifrån till att tycka extra synd om den av de dömda rånarna som var mest välbeställd är vägen väldigt lång.
Det är knappast någon överraskning att den som är socialt etablerad och begår ett grovt brott får betala ett högre pris än den som sedan redan är inne i en kriminell karriär och lever i samhällets utkanter. För den redan kriminelle finns upptäck och fängelsevistelse på ett annat sätt med i beräkningarna även om förstås alla vill tro att dom aldrig blir upptäckta.
Ibland är journalistikens vägar outgrundliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar