Många är de experter som nu tillfrågas och uttalar sig om den för mord misstänkte 52-åringen i Örebro som tog sitt liv i häktet i Örebro. Inget märkligt med detta då en händelse som denna självklart är ett misslyckande och väcker både uppmärksamhet och frågor.
Förre överåklagaren Sven-Erik Alhem som media envisas med att använda som s k expert i allt som rör rättsväsendet tar som brukligt till brösttoner och fastslår:
- Det är en fullständig skandal för rättsväsendet.
Må så vara men att basunera ut denna "sanning" leder ingen vart. Förutom då att Alhem får lite extra medialjus på sig. Bättre är att konstatera att trots den rigorösa kontroll som råder på våra häkten så kan detta ändå hända och allt ska förstås göras för att det inte ska upprepas. Ändå vågar jag påstå att det kan / kommer att hända igen.
Det är av flera skäl svårt att under längre tid ha sekundbevakning dygnet runt av en häktad eller fånge. För att detta ska kunna ske så krävs först en väl grundad misstanke om att något oönskat kan ske. Sekundbevakning kan inte bara beslutas för att någon råkar ha en "magkänsla". Det ska heller inte bortses från att sådan bevakning också är ett stort intrång i den enskildes liv, även om denne sitter i häkte eller fängelse. Sedan måste också hänsyn tas till vilken negativ påverkan en så tight bevakning kan ha. Och för hur lång tid ska den bestå. Även som häktad eller fängelsefånge har du rätt till en privat sfär.
Hur det var i detta fall vet inte jag men jag kan väl anta att om en läkare hade fastslagit att det förelåg förhöjd suicidrisk så hade bevakningen antagligen varit ännu rigorösare än vad den nu var. Förhoppningsvis bringar kommande utredning mera klarhet i vad som hänt, varför och hur det var möjligt.
Även om det bär mig emot att tala om resurser när det gäller människoliv så är det också en resursfråga att ha en person under sekundbevakning dygnet runt. Det krävs personal som sköter denna uppgift, bara denna uppgift. För det är väl ändå humana bevakningsformer vi talar om.
Jag har själv under mina 30 år i Kriminalvården haft att göra med så väl självmord som mord och har förstås också själv ställt mig frågan:
- Hur är detta möjligt? eller snarare
- Hur i h.....e är detta möjligt?
Inte alltid har händelseförloppen i efterhand kunnat klargöras eller en skyldig kunnat utpekas och jag har med tiden fått lära mig leva med vetskapen om att vi människor, även i de mest kontrollerade och slutna miljöer, kan åstadkomma det oväntade. Ja, t o m "det omöjliga".
Den vetskapen har fått mig att ha ett försiktigare och mera genomtänkt angreppssätt på svårigheter som uppstår och den har också utvecklat mein fingerspetzgefühl.
Att spärra in människor gör dem inte bättre. Jag utgâr ifrân att de flesta svenska grova brott har hänt i fyllan ocoh villan och att personen inte vet hur det hela hänt pâ riktigt. Att sätta ungdomar pâ fängelse med grovt kriminella som kan lära upp dem är inte intelligent. Kriminaliteten ökar i hela Europa och jag som läser tidningarna tittar forskande pâ de tuppkycklingar (även flickor) jag möter som gapar och skall malla sig framför kompisarna till varje pris....här finns en fransk militärförläggning och inte Guds bästa barn naturligtvis, men trots det, känner jag förundran för allt ont människorna kan hitta pâ ; ibland i bästa välmening.
SvaraRaderaFast det hjälper väl inte heller med Nyllets formulär som tydligen ska användas, där man ska fråga den häktade om han funderar på självmord ... Nyllets helikopterpengar hade nog kunnat användas bättre till mer personal som hade kunnat samtala med de häktade i stället. Tror jag.
SvaraRaderaMen visst kommer sådant här att hända igen, oavsett hur bra det än fungerar. Det är människor som är häktade, och människor är ibland oberäkneliga.
En sak är nog ändå säker, tror jag, och det är att personalen gör vad de kan, men om de inte har resurser kan de ibland inte göra så mycket. Å andra sidan finns det väl inga guldkistor att ösa ur, så man måste fördela de resurser som finns.
Nej, självklart inte. Att frihetsberöva en människa vad de än har gjort är en mycket allvarlig handling och man kan inte gömma sig ursäktande bakom ett formulär för att rädda sitt eget skinn - du tänker väl inte ställa till det för mig nu och begâ självmord...- Jag tror inte att nâgon skulle begâe en ovärdig handling om personen inte kände att han/henne hade gruppens medgivande.
SvaraRaderaAtt bestraffa genom frihetberövande hjälper inte offret eller samhället, sâvida individen inte är sjukt livsfarlig, utan det rör sig om blind hämnd eller felaktig loyalitet pâ egen vinning.
I Frankrike är fängelserna fullare än i Turkiet, rättegângarna finns i media, det kommer ideligen nya lagar, kriminella ökar varje âr och polisen anställer högskolediplomerade med betyg i statistik...eller fd byggnadsarbetare för att hitta listiga kriminella diplomerade i begärets nattorientering.
Jag mâste säga att det är ibland svârt att se skillnaden. Att gâ ut och promenera är alltid förenant med en självrisk om man är mycket ung eller gammal.
Alltsâ, jag undrar hur det kommer sig att i motsats till hur man behandlade kriminella förr, dâ de uteslöts ur samhâllet och försvann, sâ tas de nu emot, spärras in och tas om hand som idioter och behandlas som idioter och kommer alltid att bära en fläck i samhällets ögon, som de inte kan tvättas bort, främst i deras egna ögon. Tror dessa individer alltid kommer att bära agg mot samhället som "förnedrat" dem och därför borde lagen hitta pâ nâgot annat sâtt att skipa rättvisa för att häva vâldspiralen.
I det forntida samhället, fanns det en prislista :) för varje brott. Man betalade motpartnen och inte landet och sâ var det över. Jag förmodar att fängelser, kriminalitet och personal kostar landet enorma summor utan att ge varken säkerhet eller hopp om bot och bättring.
I Eddan stâr det "Att ett vet jag som aldrig kan förändras, det är domen över en död man."
Eller ett dött samhälle.
Steve, ville bara gå tillbaka i dina inlägg och säga att har ofta tänkt på detta inlägg...
SvaraRaderaHar tänkt på vart går gränsen för en personlig sfär när vårdare/anhöriga vet att personen är självmordsbenägen.
Hur svårt det måste vara för fängelsepersonal när det ändå händer.
Tack för att du delar med dej av dina tankar.