Läser en artikel om en 88-årig kvinna som inte fick gå på sin sons begravning 400 meter från hemmet då hennes rullstol var för stor för hissen och färdtjänsten därför avbröt uppdraget. En färdtjänst som säger sig ha flyttat på himmel och hav om man vetat vad resan gällde. Hemtjänsten hade försäkrat familjen att det skulle fungera – vilket det alltså inte gjorde.
Den lilla samverkan som hade behövts i detta fall var att hemtjänsten talat med färdtjänsten och förklarat situationen. Då hade man antagligen hittat en lösning. Som sagt, samverkan är nödvändigt men ack så svårt. Varför? Ja, det begriper inte jag. I alla fall inte i ett enkelt ärende som detta.
Undanflykter och ren ovilja att ta ansvar för arbetsuppgifter, såväl i allmän som privat verksamhet, präglar tyvärr vårt samhälle!
SvaraRaderaDet personliga, rakryggade " Det fixar jag" har helt försvunnit!