Island återhämtar sig överraskande snabbt efter den finansiella kollapsen 2008.
Jag såg igår ett nyhetsinslag på TV där det redovisades hur Island valde en annan väg.. På Island lät man bankerna gå i konkurs, långivarna fick ta smällen. Det var inte så att staten garanterade den fortsatta driften. I stället återskapades nya banker på en solid grund.
Intressant var oxå att Islands president Olafur Ragnar Grimsson 2010 lade in sitt veto och gick emot Parlamentet och vägrade skriva under det s. k. Icesaveavtalet. Ett avtal vari Island lovade att ersätta Storbritannien och Nederländerna med motsvarande drygt 40 miljarder svenska kronor för de förluster som drabbat britter och nederländare som sparat på kriskraschade isländska bankkonton. Frågan gick till folkomröstning och folket sade nej, vilket presidenten förutsett.
Det intressanta i detta förfaringssätt är att på Island sattes demokratin och folkets vilja i första rummet. Före den s. k. marknaden.
Detta synsätt återspeglade sig på ett intressant sätt när en familj som intervjuats 2008 ånyo intervjuades idag. Där svarade mannen i familjen på frågan "vad är viktigast"? på följande sätt:
" Viktigast är familjen, min fru och mina barn, inte pengar".
Lyckas man få till denna samklang i synsätt mellan makthavare och medborgare så är det en enorm styrka .
Människorna är viktigast. Inte pengar, inte marknaden. Jag tycker att det känns befriande att inte alltid böja sig och lägga sig platt för marknaden. Vem fan är marknaden att bestämma över människors liv?
Intressant! Och visst är människorna viktigast!
SvaraRadera