I dessa inlägg gav jag inte uttryck för vad jag själv tycker om Ranelid. För självklart tycker man något om en sådan person. Så även jag, även om jag haft svårt att sätta tummen påt. Nu när jag nyss sett honom i ännu en TV-soffa inbjuden med några andra gäster för en diskussion om författarskap, kultur och litteratur så får jag ihop det. Jag har alltid tyckt att han är en frisk fläkt, en gränsöverskridare med ett enormt egobehov. Nu när jag nyss lyssnat till honom så ser jag hans mest utmärkande drag. Med Ranelid för man ingen diskussion, ingen dialog. Mycket beroende på att han inte lyssnar. Han sitter och förbereder sitt nästa inlägg. Han föreläser i alla sammanhang. Allt är i förväg inlärt. Inget kan förändras till följd av en annan persons nyliga inlägg.
dialog: samtal, åsiktsutbyte, konversation, kommunikation, kontakt
föreläsning: föredrag, muntlig framställning, tal, uppläsning, lektion, seminarium, undervisning
känner ju inte snubben, men hans image: arrogant megaego, tilltalar inte mig.
SvaraRadera