Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

torsdag 29 mars 2012

Livets förgänglighet

                           


Min mamma har ånyo varit inlagd på sjukhus. Det är tredje gången  sedan den 14 december. Däremellan har hon flyttat från sitt eget hus till ett serviceboende. Hon fyllde 86 år i januari så dessa förändringar och händelser tär förstås på krafterna. De krafter som redan är tynande.

Även om jag inte längre klarar av att åka de 60 milen upp till henne så är det mycket jag kan bidra med. Inte minst tack vare internet. Än en gång, vad gjorde vi innan internet? Visst är det tråkigt att vi inte kunnat träffas sedan 2008 då jag senast var där uppe och då hon oxå kunde besöka oss här nere på vårt Getingstorp. Jag har dock med åren lärt mig att acceptera allt jag inte längre kan göra som förr och  lägger min energi på att hitta bra lösningar för att ändå kunna leva ett bra liv.

Jag hoppas att vi som vanligt kan fortsätta med våra veckosamtal på telefon. Oaktat detta så fortsätter jag att varje vecka skicka ett brev eller ett kort så att hon kan följa vårt liv här nere.

Att livet plötsligt kan förändras och oxå har en ände blir som mest påtagligt i stunder som dessa. Desto större orsak att se till att göra det bästa av varje dag. Med ett ständigt fokus på idag.

10 kommentarer:

  1. Ta hand om dig, er, mamma och livet!

    Ha en fin dag och helg!

    SvaraRadera
  2. Absolut! Det där med att leva idag, är något som tyvärr glöms bort alltför ofta.

    SvaraRadera
  3. Mariana: Egentligen är det inte så svårt. Men, man behöver kanske en riktig anledning. Så länge det "går på räls" så har jag en känsla av att man bara hänger med. Det gjorde även jag innan jag fick "min anledning".

    SvaraRadera
  4. Tråkigt att behöva läsa om att din mamma fått besöka sjukhuset så många gånger.. Jag vet, det är svårt att vara ifrån sina anhöriga när de blir sjuka eller i behov av annat stöd.

    Vad fint av dig att skriva brev till henne och dessa vecko samtal är säkert något som är efterlängtat.

    Många gånger snurrar våra liv bara på, utan större eftertanke.. Men en dag, som du vet, ändras mycket och plötsligt kommer dessa prioriteringar upp, som många gånger blir annorlunda.

    Vilket ändå ofta kan betyda att livskvaliteten rent av kan bli bättre, då man kan uppskatta andra saker i tillvaron, det är iallafall min egna reflektion.

    Ha en fin vecka!

    SvaraRadera
  5. Katarina: Tack för dina kloka reflektioner.

    SvaraRadera
  6. Varma tankar från mig, Steve.

    SvaraRadera
  7. Jag anar att lilla mor är stolt över att ha uppfostrat en sån fin son. =)

    SvaraRadera
  8. Marina: Jag vet att hon är det.

    SvaraRadera