Utflykt

Det är inte ofta som D och jag gör utflykter tillsammans numera. Allt beroende på mina fysiska och andra svårigheter. Igår blev dock ett undantag då D lockat med mig till en plats i Värmland där det finns en stor handelsträdgård som fångat hennes intresse. Platsen heter Gisselbacka och är enligt min bedömning belägen "in the middle of nowhere". Handelsträdgården var STOR, men riktade sin försäljning mera till detaljhandeln än till privata. Det blev några inköp för D, men det här var inte riktigt hennes grej.

Här fanns ett antal växthus av denna storlek.

D funderar på kommande inköp.

På vägen till Gisselbacka så passerade vi bl. a. samhället Mullhyttan. Det var vår närmaste tätort när vi 2003-07 hade sommarställe vid Lilla Hemsjön. Det sommarställe som senare kom att leda oss till vårt Getingstorp. 

När vi körde genom byn så såg D en liten flicka som gick med en hund längs vägen. D utbrast plötsligt "det där är Osbornes syster". Osborne som vi hade med oss bak i Jeepen. Vi stannade och så fick bror och syster (Ella) hälsa på varandra. Vi visste sedan tidigare att en av Osbornes systrar hade sålts till en familj i Mullhyttan.

Lite avvaktande innan dom hälsade
på varandra.

Men, snart så lossnade det.

Senare passerade vi Åtorp, en charmig ort på gränsen mellan Örebro och Värmlands län. Där finns bl. a. en vacker stenbro över Letaälven.

Visst är stenbron vacker.

När vi skulle vända hemåt igen så sökte vi förstås nya vägar och passerade då bl. a. Björneborg, ett överraskande stort samhälle "in the middle of nowhere". Inte långt därefter hittade vi en härlig rastplats vid en liten sjö där vi kunde njuta av medhavt kaffe och smörgåsar.

Vi hittade en härlig fikaplats.

D har varit och känt på vattnet.

Osborne har som alltid koll på matte.

Hundburen fick bli fikabord till D.
Osbornes utflyktsvattenskål 
var så klart med

Efter fikat mellanlandade vi i Degerfors, känt bl. a. för sitt fotbollslag och fotbollsarenan Stora Valla.

Därefter bar det hemåt och väl hemkommen så kunde jag glädja mig åt en heldagsutflykt som innehållit lång mera än vad jag anade. Tack D!

Utflykt

Våren på väg i glasverandan.

Igår var jag på min månatliga utflykt till närmaste tätorten Fjugesta för att klippa mig. D kör mig alltid när jag behöver lämna Getingstorp. Medan jag blev klippt så passade hon på  att uträtta en del andra ärenden, t ex inköp av veckans tulpaner. 

På hemvägen åkte vi in till Berga gård för att köpa ägg. Extra många denna gång eftersom Påsken väntar runt hörnet. Vi stannade oxå till vid Ostbiten i Granhammar och köpte några goda ostar.

Det var en extra behaglig känsla att susa fram genom landskapet igår och kunna läsa av vårens ankomst i olika miljöer.

D har snickrat en "ramp" så att jag på egen hand klarar 
av att sätta mig i bilen. Jag har det bra som har 
D som personal driver.

I blåbärsskogen

Igår blev det en tur ut i blåbärsskogen med elbilen. Jag körde och D stod för blåbärsplockandet. Det var en ljuvlig utflykt. En ren njutning att på fina skogsbilvägar susa fram i total tystnad. Självklart hade vi fika med oss så det blev en välförtjänt fikapaus efter några timmar. Efter en sån skogsutflykt somnar man ovaggad på kvällen.


Vacker skogsbilväg.

Vem där tro?

Jo, D utrustad med bärplockare.

 Lycka är att hitta en orörd tuva, dignande av blåbär.

Chaufförsuppdrag i skogen kräver påfyllning.

Kärlek är det bästa botemedlet

Efter en vecka nere i förkylningskällaren så är jag äntligen på väg upp igen. Medicin och vila har förstås bidragit till återkomsten, men minst lika mycket bidrar vad jag ser när jag tittar ut genom fönstret på morgonen. Vad jag ser? Jo, vår gudomligt vackra trädgård som bara finns där, prunkande ståtlig och inbjudande. Nu är oxå alla sommarmöbler rengjorda och alla våra trädgårdsrum inredda och välkomnande oss som gäster när helst vi önskar. Utöver detta så är jag ständigt föremål för D:s kärlek och omsorg, något som jagar allt ont på flykt. Det kallar jag väl fungerande rehabilitering.                                 

Den senaste veckan har jag inte skrivit något om våra vanligt förekommande välsmakande måltider,vilket förstås beror på att de kulinariska utflykterna varit inställda då även mina smaklökar  varit utslagna. Igår när jag kände att livsandarna  återvänt på riktigt så tog D mig på en spännande utflykt. Jag undfägnades då en Cajun Chowder, en redd skaldjurssoppa från New  England i nordöstra USA. Soppan hade upphottats med cajunkryddor från den djupa Södern. Eftersom vi inte äter kött så hade D valt bort den kryddiga korven i receptet. Efter en vecka med utslagna smaklökar så var det en fröjd att njuta av denna härliga smakutflykt.