Lättnad och lycka!

Sigge i mysposition.

Jag hade tänkt ha "Efterlysning" som dagens rubrik. Du ser vad det blev i stället.  Så mycket bättre.

Igår åt vi middag vid 16-tiden på uteplatsen bredvid glasverandan. Sigge var med oss där ute hela tiden. Han njöt i solen och jagade fjärilar över gräsmattan. Han såg ut att som vanligt njuta av tillvaron. Precis som det ska vara om man bor på Getingstorp.

När vi släckte för kvällen vid 23-tiden så hade Sigge inte kommit in. Vi ropade och ropade, men han kom inte vilket aldrig hänt förut. Jo, en gång stannade han ute men kom in när jag vid midnatt ropade på honom. 
Det var inte lätt att somna med Sigge ute och vid 3-tiden i natt vaknade vi och D gick ut med ficklampa och gick runt tomten och en sväng längs vägen ner till postlådan men ingen Sigge gav sig till känna när hon ropade. Minsta lilla ljud från Sigge skulle ha hörts eftersom det är helt stilla och tyst  här ute när klockan är 3 på natten. Vi försökte somna om men när klockan var 7 kunde jag inte vänta utan gick ner och ställde mig på trappan och ropade på Sigge. Inget svar, ingen Sigge.

Innan frukost tog jag elmoppen och åkte en sväng  i byn och ropade på Sigge som inte nånstans stod att finna. När jag kom tillbaka hem och svängde in mot huset fortsatt ropande på Sigge så får jag plötsligt se honom komma obekymrat släntrande över gräsmattan från andra hållet. Oj, vilken lättnad och jag ropade förstås till D att Sigge var tillbaka. D uttryckte även hon stor lättnad. Vad Sigge kände vet jag inte, men han såg i alla fall smått sömndrucken ut när han gick raka vägen in i köket och ställde sig på sin matplats vid vedspisen och tittade uppfordrande på matte. När han smaskat i sig av mattes godsaker så var allt som vanligt igen.  Om än med en kännbar påminnelse till husse och matte om hur förgänglig tillvaron kan te sig. 

Huruvida Nelson märkte av denna uppslitande händelse vet jag inte men han kom i a f in i sovrummet några gånger i natt. Kanske för att kolla om Sigge som vanligt låg och sov i sin korgstol.