Vi har fortlöpande telefon- och mailkontakt, men ses sällan numera. Desto roligare att då träffa Per igen.
Han är min bästa arbetskamrat genom åren och de stöd- och hjälpinsatser han bistod mig med efter min stroke 2001 var av avgörande betydelse för de arbetsinsatser jag kunnat utföra därefter. Ja, för att jag över huvud taget kom "tillbaka i matchen" igen. Per är en sådan arbetskamrat som jag önskar att alla borde få ha.
Det blev ett mycket trevligt besök där vi över en fika snabbt var igång med samtal om det mesta här i tillvaron. Tänk så lätt det går att ta vid där man senast slutade när man ånyo träffar en genuin vän. Även fast år passerat så är det som igår.
En HD är ingen vanlig syn på Getingstorp. |
Visst är det underbart med sådana kamrater - de ska man vårda ömt!
SvaraRaderaAbsolut!
SvaraRaderaVänner som Per ska man vara rädd om, dom "växer inte på träd" (som vi säger om vissa rariteter).
SvaraRaderaSå sant, så sant.
Radera