Jag har sedan min stroke 2001-06-26 varit fysiskt stukad. Halvkroppsförlamad i vänster sida. Hela tiden medveten om att det inte blir bättre, snarare tvärt om. Något som jag tidigt kom till insikt om och lärt mig att hantera och leva med. Ett liv som blev oerhört mycket rikare när vi 2008 lämnade storstan och flyttade hit ut till vårt Getingstorp.
Nu verkar det tyvärr som jag kommit till en påtaglig försämringspunkt. Min vänstra sida har på kort tid blivit allt omedgörligare och smärtan allt mera påtaglig. Vad göra? Ja, någon underkur finns inte. Jag får bita ihop och försöka hitta nya vägar att ändå ta mig fram i vardagen. Kanske behöver jag bli lite snällare med kroppen och inte alltid försöka göra även det jag egentligen inte längre klarar. Sedan behöver jag förstås fortsätta att tänka i positiva termer och tro på de förmågor jag ändå har. Och hela tiden försöka hitta nya sätt att lösa vardagens svårigheter. Det har hittills ändå varit en framgångsfaktor för mig. Trots allt finns det oxå framgång att finna i motgång.
Den viktigaste framgångsfaktorn är D. Hon har hela tiden sedan 2001 fått klara alla praktiska sysslor och gjort detta med bravur. Förutom att hon stöttat mig i allt jag företagit mig.
Den enda tids- och kraftödande sysslan jag utfört sedan vi flyttade är att klippa gräs. Vi köpte tidigt en åkgräsklippare som jag lärde mig att äntra och hantera. Med alla reglage på höger sida och utrustad med rattkula så har jag så här långt klarat gräsklippningen. Eftersom vi har stora gräsytor så har min insats varit viktig, vilket jag förstås oxå mått bra av. Att bara sitta och titta på när någon annan gör jobbet går inte riktigt ihop med min personlighet.
Igår var det klippdags igen och då instruerade jag D på åkgräsklipparen så att även hon kan manövrera den. Om/när jag inte längre till fullo klarar uppgiften så kan vi börja med att dela upp klippningen. Jag, som är van, klipper de lite trixigare ytorna och D tar de plana ytorna för att bli förtrogen med hur klipparen fungerar och beter sig. Som du förstår gäller det hela tiden att vara lösningsfokuserad eftersom vi så långt det är möjligt vill klara av att sköta alla sysslor på egen hand.
Efter att ha tillbringat en heldag i trädgården så avslutade vi med en god middag i växthuset. Det är stunder som inte nog kan värderas.
 |
| Gräset är långt och frodigt. |
 |
| D behärskade snabbt åkgräsklipparen. |
 |
| Snart växlade hon till röjsåg/trimmer. |
 |
| Härligt nyklippt. |
 |
| Här i garaget skiftar jag mellan elmoppe och gräsklippare. |
 |
| Jag njuter när det är nyklippt. |
 |
| Mera njutning. |
 |
| Den nya poolen är snart klar för D att bada i. |
 |
| Plats för sommarluncher. |
 |
| Sigge visar sig igen när alla maskiner tystnat. |
 |
| Nelson och Sigge väntar på att följa med ut till växthuset för middag. |
 |
| Efter en lång trädgårdsdag blev det en fräsch räksallad med väl kyld vino verde till. I växthuset, så klart. |
Verkligen tråkigt att höra att det blivit sämre! Det är svårt ibland att veta hur man ska förhålla sig till jobbiga saker i livet. Man måste ju få bli arg och besviken. Men i längden får man säkert mycket mer ut av livet om man har den positiva inställning som det känns som att du har. Rubriken beskriver det väldigt bra. Ibland blir det ju inte alls som man tänkt sig. Och ibland blir det bra ändå, men kanske på något annat sätt. Önskar det allra bästa!
SvaraRaderaTack snälla! Det här med positiv inställning har jag med åren allt mera förstått vikten av. Det handlar förstås inte om att gilla de problem jag har, utan att mera att "gilla läget"/ acceptera situationen och se till att plocka ut och ta vara på de ljuspunkter som ändå finns i vardagen. Gräsklippning, som jag inte alls tryckte om när jag var fullt frisk men som jag älskar idag, kan vara en sådan.
RaderaInget kul när man känner att de fysiska funktionerna svajar, det gör det även i det naturliga åldrandet. Du som redan har en skada är förstås än mer känslig för ytterligare nedsättningar. Det är väldigt klokt att lära D det hon inte redan kan... det är insikt och underlättar för henne den dag du inte orkar... eller kan rent fysiskt. Jag hoppas det dröjer länge än.... förstås...
SvaraRaderaTack snälla ! Inte heller jag torde kunna hejda det naturliga åldrandet, men jag hoppas att det dröjer innan mina förmågor avtar ännu mera. Det är ju så mycket mera jag vill uppleva med D här på vårt Getingstorp.
RaderaJag läste dina rader och försöker föreställa hur du har det...du beskriver så bra din situation på ett sätt som gör att man inte vill tycka synd om sig själv längre med sina vardagliga problem och löjliga krämpor som kommer och går. Varför kan vi inte människor var tacksamma med hur vi har det och funderar på det bara när man läser eller hör hur andra har det ...värre.Du är så positiv att man bara skäms över att man kanske själv klagar på olika saker som har absolut inte samma betydelse som egen sin egen hälsa.Man har den och tror att man kommer att behålla den i evigheter.Det är bra att du skriver så öppet om din situation så att vi som läser slår oss ner i vårt iver med att klara av allt som möjligt...och aldrig bli nöjda med vad vi har.På tal om gräsklippning så är det enda jag inte gör ...bara för min man gör det. Skulle det hända att han inte kommer att göra det så vet jag inte hur snyggt det skulle se ut i vår trädgård.Han kör motorcykel i skogen och ibland gör han sig illa...jag är livrädd så att det inte skulle hända nåt med honom...och det är inte bara gräsklippningen jag skulle behöva fixa, eller hur? Hoppas du hittar en lösning med dina smärtor, jag tänker på dig och tack för att jag fick läsa dina rader idag.Karla.
SvaraRaderaTack snälla Karla! Att vara tacksam över det man har är inte lätt. Jag var nog heller inte det när jag var fullt frisk. Man måste kanske åka på en "rejäl propp" för att uppskatta alla "små underverk" i livet. "Underverk" som de flesta av oss tar som självklarheter. Säg till din man att ta det försiktigt på MC:n i skogen.
RaderaJag tycker du är fantastisk som hela tiden hittar det positiva i tillvaron - en underbar egenskap! Och jag hoppas verkligen att det blir ytterligare en sådär fin sommar som vi hade förra året med mycket gräsklipparåkande och många mysstunder i ert underbara växthus. Kram
SvaraRaderaTack snälla Du ! Jag är glad att jag har den där "positivgenen". Jag ser verkligen fram emot ännu en sån där underbar sommar som D och jag brukar ha här på vårt Getingstorp.
RaderaJag skriver som Marna, du är fantastisk som försöker hålla igång så pass mycket och alltid med en positiv sida, iallafall är det så vi läser nog upplever dig. Att en fysiska sida inte möjliggör alla vardagliga sysslor förstår jag är frustrerande på många sätt. Hoppas ni får många fina stunder där hemma. Jag njuter av att följa era projekt.
SvaraRaderaTack snälla Du! Det här med att inte klara alla vardagliga sysslor har jag lärt mig acceptera. Mycket tack vare att D klarar det mesta och också finner glädje i alla sysslor. Däremot så tar det alltid en stund innan jag kan förlika mig med den gradvisa försämring som sker från tid till annan. Mycket sitter ju i huvudet även om svårigheterna är av fysisk karaktär. Som väl är så är jag bra på att njuta av de fina stunderna som vi ser till att skapa. Alla våra projekt ger mig också energi och glädje. D ser säkert till att vi alltid har nåt projekt på gång som du kan följa.
RaderaRadera
Underbart vackra bilder och jag förstår så välattr ni trivs där. Tänk om alla kunde se världen som du gör. Fokusera på det som är bra och inte på det som är dåligt. Inställningen till livet är så avgörande, men jag förstår att det kan vara tungt som bly ibland. Tråkigt när det blir sämre, men jag hoppas att det är tillfälligt och att du kan bli lite bättre igen!
SvaraRaderaTack snälla ! Att bo som vi gör här på vårt Getingstorp är en viktig del till att det är uthärdligt även när det är blytungt. Här finns alltid något vackert och livgivande att ta del av. Vi har dessutom skapat den här miljön just i syfte att kunna ha ett bra boende även när jag inte kan bidra med så mycket. Jag hoppas oxå att det är en tillfällig svacka.
RaderaDet var lite svårt att hitta ord och beskriva vad jag kände när jag läste texten... Din förmåga och vilja verkar inte ha några gränser. Blev så berörd av din text. Även att det finns någon som din D är en sann rikedom. Önskar dig allt gott!
SvaraRaderaTack snälla Du ! Ibland blir jag själv överraskad över vad jag klarar. Men, så har jag oxå D som är den största rikedomen av allt.
RaderaTråkigt att höra att kroppen blivit sämre men du verkar vara en stark person och med en stark D vid din sida önskar jag er det bästa i ert vackra hem!
SvaraRaderaTack, snälla Du!
SvaraRadera