När mormor kom med matkorgen var det dags att ta en paus, sätta sig ner och med god mat ladda batterierna. När jag sedan fick sätta mig högst upp på hölasset och ta tömmarna i mina händer och köra hölasset till höskullen, då var lyckan fullständig. Jag kommer ihåg att min favorithäst hette Dixie.
Fjärran från 50-talets hästkrafter. |
Ja, det är ju lite skillnad mot hur det ser ut idag...
SvaraRaderaStundom känns det overkligt med den utveckling vår generation fått vara med om.
RaderaOh, vilka flashbacks jag fick.... på en sekund var jag tillbaka och trampade hölasset med gårdens ungar.... Jag kan till och med känna lukten av hö
SvaraRaderaJag minns baske mig inte vad hästen hette (ska ta reda på det) . Ha det gott!
Det är en härlig känsla med dessa flashbacks. Jämfört med D minns jag förhållandevis lite från min barndom, men det jag minns lyser desto starkare. Ha de gott!
Radera