Filmkväll

Engelsk romantisk komedi från 1989 låter föga upphetsande.  Normalt ingen filmtyp jag kastar mig över. Ändå tittade vi igår på filmen Shirley Valentine.

Shirley är en medelålders hemmafru som kommer på sig själv med att tala med väggen när hon lagar sin mans middag, funderandes på vad som hände med hennes liv. Hon ser tillbaka på sitt liv och tycker sig ha tappat bort sig själv.  Det mesta har blivit grått och rutinmässigt och hon har blivit en dörrmatta för sin man och sina utflugna barn. Kort sagt, en förbannat tråkig tillvaro.

Men när hennes bästa väninna vinner en semesterresa till Grekland för två och bjuder med Shirley så börjar hon se världen, och sig själv, i ett helt nytt ljus. När Shirley väl kommit till Mykonos så bidrar tavernaägaren Kostas till detta uppvaknande.

Det är en rätt enkel film som i all sin banalitet ändå har mycket att säga om den engelska hemmafrun/mannen/familjen för 25 år sedan. Inte idag väl?  Jag kan tänka mig att många engelska män satte sin pint of ale i vrångstrupen när de sett filmen och därmed kanske också sig själva i spegeln.

En feelgoodfilm väl värd att lägga en torsdagkväll på.