Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

fredag 21 november 2014

Integration



Ett första steg, men det krävs mera.


Mycket ryms under dagens rubrik och mycket sägs också i debatten. Men, hur mycket görs egentligen för att de människor som flyr till Sverige, från krig och elände i sina hemländer, ska ges en fair möjlighet att anpassa sig i det svenska samhället? Jo, mycket görs, men hur verkningsfulla är dessa åtgärder? Politiskt styrda åtgärder är förstås nödvändiga, men det som verkligen får genomslag kan vara det som sker i det tysta.  Enskilda privata initiativ, direkt i människornas vardag. Ett sådant lovvärt initiativ visades igår i SVT 2 i dokumentären "Pimplare från Syrien". Filmen visar hur en invånare i Junsele, en tätort i Ångermanland med knappt 1.000 innevånare, bestämt sig för att lära syriska flyktingar att pimpelfiska.
 
Lovvärt tycker jag och hoppas att initiativet faller väl ut och följs av flera liknande.

10 kommentarer:

  1. Jag blir så glad när jag läser om pimpelfisket. Tänk vilken otrolig insats för den enskilde. Om många tänkte och gjorde så, skulle mycket se annorlunda ut. Det är ett himla liv om invandringen, men man glömmer hur vi utvandrade för lite mer än 100 år sedan! Bemöt folk som du själv vill bli bemött!

    SvaraRadera
  2. Jag blir så glad av din kommentar.

    SvaraRadera
  3. Jag tror att många svenskar vill ta emot invandrare, men ibland glömmer vi att det kan vara otroligt svårt för människor som kommer från kulturer som är helt annorlunda. Om vi ska ta emot dem måste vi kanske också göra lite till...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog måste vi göra lite till allt. Att det är svårt är ett understatement. Jag brukar i vart fall försöka tänka hur jag själv skulle känna om jag tvingats i väg till ett annat land, en annan kultur.

      Radera
  4. Att integrera en invandrare via politiska program funkar inte tycker jag. Dessa åtgärder retar ofta bara gallfeber på svenskarna som tycker att flyktingarna får bonusar de själva inte får och anses berättigade till.
    Flyktingar (inte de ekonomiska alltså) flyr inte för att det är skoj. De vill inte lämna allt de skapat och skaffat sig bakom sig, men de är så illa tvungna. Just i Syrien pågår ju ett helvete just nu. Dessa människor tycker jag att vi ska varmt välkomna till Sverige. Där skulle jag gärna ställa upp och hjälpa till med att integrera dem på ett personligt plan. Å då menar jag då inte heller det där med: "Vi här i Sverige gör så här och så här. Utan bara bjuda in personerna och öppna hemmet - utan prat och "integrationstvång". Bara sådär - kom in!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Bara så där - på ett personligt plan - utan tvång" tycker jag låter som en bra integrationsparoll. Skulle den gälla så skulle nog också de politiska åtgärderna se annorlunda ut , jämfört med idag.

      Radera
  5. Såg det där programmet...riktigt bra grej...alla borde välkomnas på liknande sätt.
    Arbetar ju i förorten där många nyanlända hamnar och barnen kommer till oss.
    De dagar jag känner att jobbet är överväldigande så ställer jag mig och iakttar hur dessa barn leker...det är ett bra sätt att ladda mina batterier.

    Ha en skön afton.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen!
      Det låter som ett bra sätt att ladda batterierna. Barn har ju en underbar förmåga att inte märkvärdiggöra tillvaron.
      Ha en bra söndag!

      Radera
  6. Själv kom från forna Yugoslavien till Sverige som flyktning. En tid som handlade endast om att överleva. De svenskar som hjälpt mig på vägen kommer jag alltid att ha i mitt hjärta. Utan det mänskliga skulle världen bli en kall plats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din kommentar säger allt. Du som själv upplevt hur det är att vara flykting i ett främmande land.

      Radera