Ett sent uppvaknande

Friheten finns där utanför. Men, när?
Efter 1/2-tid, 2/3-tid, full tid.





När förre polischefen Göran Lindberg  2010 dömdes till 6 års fängelse för ett antal sexualbrott så upprördes och förvånades förstås många. Jag var en av dessa. Hög polischef, dessutom företrädare för kvinnor som en ivrig förespråkare för jämställdhet. Hur var detta möjligt? Den frågeställningen kvarstår. Nu när strafftiden snart avtjänats uppstår andra frågeställningar.

I enlighet med gällande lagstiftning så friges nu Lindberg efter 2/3 av strafftiden. Inget märkligt med det kan tyckas. Det som oroar är att Lindberg av psykologisk expertis fortfarande  bedöms utgöra en påtaglig risk för fortsatt brottslighet. Detta f f a beroende på att han inte velat genomgå erbjuden behandling. I psykologutlåtande från Kriminalvården så sägs  att ”bedömningen av hans begränsade mottaglighet i behandling inte varit lyckad samt att risken för återfall i sexuellt våld inom överskådlig framtid är klart förhöjd”.

Då uppstår förstås frågan om han ändå ska friges efter 2/3 a v strafftiden. Trots att risken för återfall bedöms vara klart förhöjd.

Mitt eget största tankeproblem just nu är varför jag själv inte tidigare, under mina 37 år inom  Kriminalvården,  ställt mig denna fråga. Åtskilliga är de dömda jag mött och som vägrat genomgå erbjuden behandling men ändå frigivits med denna "rabatt".

Det vore inget märkligt om rabatten återtas eftersom motsatsen använts. När möjligheten fanns att friges efter 1/2-tid så baserades detta på god skötsamhet vari förstås var en viktig faktor om man genomgått erbjuden behandling. Hade du skött dig bra och genomgått erbjuden behandling så låg du bra till för att friges efter halva strafftiden.

Kanske är tiden mogen för att lagstifta om att den som vägrar genomgå behandling inte heller är berättigad att friges efter 2/3 av strafftiden.

Jag tycker att tiden är mogen för ett sådant ställningstagande.

Ett sent uppvaknande, men bättre sent än aldrig.

Självklart finns det olika åsikter.

Glassigt polischefsjobb.

Nu kommer förnyad kritik mot Göran Lindberg och det sätt på vilket han skötte/misskötte jobbet som länspolismästare i Uppsala.

Jag håller med om att det är anmärkningsvärt att han samtidigt med länspolischefsjobbet kunde åka land och rike runt och föreläsa i sitt eget företag. Hur kunde detta få fortgå och varför reagerade ingen starkare redan under den tiden?
Frågan uppstår också vad annat Lindberg ägnade sig åt under dessa föreläsningsturneer.

Att Lindberg 2003 fick förnyat förordnande av regeringen / Tomas Bodström är än mera anmärkningsvärt. Om man nu inte visste vad man skulle göra med Lindberg så är ju en tjänst som länspolismästare ingen lämplig reträttjänst.

Märklig rubriksättning i dagens NA

" Lindberg döms till över sex års fängelse". Vad då över sex år? Han har ju dömts till exakt 6 ½ år. Varför skriver då NA " över sex år" och i en ytterligare artikel i papperstidningen används rubriken " drygt sex år".
Finns någon vettig förklaring till denna rubriksättning?

Förbjud "kamphundar", enkelt men föga genomtänkt

Mats Odell vill förbjuda vissa hundraser enligt dansk modell.
Jag skrev den 5 juni ett inlägg om den danska lösningen.
Visst har förbud viss effekt men det leder ju sällan till att människor inser att det är dom själva som kan stå för förändringen. I stället för förbud bör satsas på att få hundägarna att inse / ta sitt ansvar. Vissa hundraser kräver förstås mera än andra och är potentiellt farliga om de inte handhas av personer med ett gediget kunnande. Många klarar ju faktiskt att hantera de hundraser som är förbudsaktuella.

Man kan inte skrika på förbud så snart något oönskat och allvarligt händer. Då skulle vi kanske också förbjuda män att inneha maktpositioner m t p förre polischefen Göran Lindberg och förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin och deras snedvridna sexuella beteenden. Men, det kanske är att gå för långt att påstå att deras handlande gör alla män i makposition till potentiella sexualförbrytare. Eller, vad tycker du Odell?

Maktens män och sex - vem kan man lita på ?

Förre polischefen Göran Lindberg och nu förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin.Vem blir näste man i maktens korridorer att falla på sitt förvridna sexuella beteende ?
Många som darrar nu månne?
Visst känns det olustigt att män i sådana maktpositioner totallurar hela sin omgivning.

Spretande debatt om svenska män och sexköp

Förre polischefen Göran Lindberg har blivit föremål för olika experter att försöka förklara hans och svenska mäns sexuella beteende. Vad nu dessa två mansbilder kan ha att göra med varandra.Professor Martin Grann gick härom dagen ut med påståenden som stödjer en undersökning som pekar ut var 6:e svensk man som sexköpare. Nu motsägs hans beskrivning av den svenske mannen av Jari Kuosmanen, Lektor i socialt arbete och mansforskare .
Läser man de två artiklar jag här länkar till så kan man gott påstå att debatten spretar.
Inget konstigt med detta kanske. Experter står ofta för ytterligheter och massmedias uppgift är ju bl. a. att spegla området i sin helhet och ge liv åt debatten. Som så ofta i livet, det är inte så enkelt som rätt eller fel, vitt eller svart. Detta faktum är kanske den bästa lärdomen vi kan dra av den pågående debatten. Liksom faran av att ha förutbestämda bilder av hur en brottsling ser ut. Brottslingar kan finnas i alla läger, ibland där man minst anar.

Osmart hemligstämpel

Att hemligstämpla utredningen när förre länspolismästaren Göran Lindberg åtalas är ett sällsynt korkat beslut. Detta skapar bara nya spekulationer om att makthavarna alltid håller varandra om ryggen. Åklagaren Håkan Roswall verkar helt ha tappat fotfästet då han dessutom bestämt sig för att inte prata med media när han lämnar in sin utredning. Av påstådd omsorg om offren. Fabricerat nonsens.