Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

lördag 31 januari 2015

Greklandskänsla

Esperides heter förlagan till båten.

Inte för inte kallas jag ibland Grekgubben. Varför? Jo, därför att jag sedan min första resa till Grekland, Rhodos i mars 1977, varit betagen i detta land och dess folk. Fram till 2001 då en stroke satte stopp för fortsatt resande så besökte jag nästan årligen mitt älskade Grekland. Den sista resan gjorde D och jag till Skiathos i augusti 2000.
När ljuset kommer och tankar på vår och sommar dyker upp i mitt sinne så kommer också tankar på Grekland. Igår var en sådan dag.  Därför ordnade D och jag årets första Greklandsafton på Getingstorp. Då äter och dricker vi grekiskt, lyssnar till grekisk bouzoukimusik och njuter av att bara vara.
Några måsten på en Greklandsafton.


Vi börjar med Tzatziki, Ouzo och
grekiskt lantbröd.


Prasa (grekisk purjolöksgryta)
 och Retsina.

Inte mycket Greklandskänsla när jag tittar ut nu på morgonen.



12 kommentarer:

  1. Vad trevligt och gott ni fixar! Vi har aldrig varit i Grekland. Får se om vi hinner dit under den här resan!

    SvaraRadera
  2. Tack!
    Ja, ni kan ju svänga in i Grekland när ni ändå har vägarna förbi.
    Jag hoppas att grekerna snart tar sig ur det ekonomiska stålbadet så att de åter får känna glädjen i vardagen.

    SvaraRadera
  3. Ni ordnar det så fint för er. En superbra idé att resa i vardagen fast ni är hemma. Grekland är ett fantastiskt land. Tyvärr har dom det svårt nu, men ljusare tider väntar bakom hörnet får man hoppas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här har blivit vårt sätt att "resa" . Grekerna är värda en ljusning tycker jag.

      Radera
  4. Jo då, jag förstår känslan. Grekland och Cypern gillade vi också - mycket kan jag säga. Å Retsina - som ingen annan än vi gillar (nu ser jag att ni tycker också om det vinet) ratades varje gång jag nämnde det. Nu måste jag medge att Retsina inte alls smakar lika gott som "på plats" där nere, men ändå. Vi importerade ett antal flaskor 2010... de står fortfarande i kylskåpet - oöppnade - ooooops.

    Å Ouzo är betydligt mera "lethal" än Pernod eller Ricard fick jag erfara just på Rhodos...
    Men alla Mezen var ju riktiga återställare;-) Gissar att ni är flitiga Halloumi-ätare också eller !?

    Det jag inte förstår är varför du slutade resa dit.
    Här formgett en bok om hur bra Greklands tillgänglighet är (är ju grafisk formgivare på ett fackförlag). Inga problem för personer i rullstolar till exempel. Jo, inte i bergsbyarna såklart, men väl på turistorterna. Även Cypern fick ett omnämnande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du förstår känslan , men inte att jag slutat resa. Jag skulle nog heller inte ha förstått innan min stroke. Att jag inte längre reser har väldigt lite med tillgänglighet med rullstol att göra. Det handlar om helt andra saker när jag hela tiden är beroende, saknar kontroll och inte kan göra som jag vill, när jag vill. Att vara funktionshindrad hanteras nog väldigt olika beroende på vem man är. Jag testade att resa två gånger efter min stroke, till Ungern och till Spanien. Efter det bestämde jag mig för att fortsättningsvis "resa" här hemma. Som i det här inlägget t ex.Dessutom gillar jag bergsbyarna bättre än turistorterna.

      Radera
  5. Härligt att kunna återvända till platser med hjälp av olika sinnen som ni gör!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ett smidigt sätt att "resa" utan att resa.

      Radera
  6. Vad härligt ordnat!
    Jag gör lite liknande i Wales ibland, men då blir förstås temat Sverige!!!
    Ha en fortsatt bra helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Temaresor har blivit mitt sätt att "resa"

      Radera
  7. Slinker in och önskar er en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Helgen har varit bra, men kommentatorsfunktionen har fortsatt krångla. Därav svar först idag.

      Radera