De va de de

Det blev 39 år i Kriminalvårdens tjänst. Det började den 17 maj 1976 på Dag Hammarskjölds väg 13 i Uppsala och slutade igår här på Getingstorp. Så kan det uttryckas eftersom jag jobbat med hemmet som bas de senaste åren. Fr o m idag är jag en glad pensionär.              

Det var här det började, på Dag Hammarskjölds väg 13 i Uppsala.

1976 började alltså min långa karriär i Kriminalvården då jag den 17 maj, på min födelsedag, började arbeta på Uppsalaanstalten. Det blev "livstid" till slut.

Uppsalaanstalten benämndes i folkmun "Tretton" då den var belägen på Dag Hammarskjölds väg 13. 

Med tiden blev jag chef för anstalten och var senare oxå delaktig i att avveckla den. I december 1987 stängdes anstalten. 125 år tidigare, den 8 november 1862, överfördes den första fången, Catharina Spång, med häst och kärra från fängelsehålorna i södra tornet på Uppsala slott, en transport på c:a en halv kilometer. Stängningen varade inte länge då jag i oktober 1988 fick uppdraget att återöppna anstalten. Överskottet på platser i landet hade plötsligt blivit ett underskott så därför fick gamla "13"  åter tas i bruk . Det svänger även i fängelsebranschen som du förstår. 

1998 stängdes "13" definitivt men då hade jag sedan 6 år tillbaka gått vidare i min yrkeskarriär och jobbade som anstalts- och säkerhetsansvarig i den dåvarande Örebroregionen ( Uppland, Västmanland, Dalarna, Närke och Värmland). Då fanns det 15 anstalter i den regionen. Idag finns bara 3 kvar, Kumla, Hinseberg och Karlskoga. 1 ny anstalt, Salberga, har tillkommit.

Klassiska Uppsalakvarter.

Efter min stroke 2001 så har jag  arbetat mycket med frågor kring unga fängelsedömda och ADHD. 2001 var jag den förste att föra in ADHD på dagordningen i Kriminalvården. Då var de flesta oförstående och jag mötte t o m ett massivt motstånd. Idag är tonläget ett helt annat, både i samhället i stort och inom Kriminalvården

Jag tänker inte skriva ett inlägg om alla mina år i fängelsevärlden även om det säkert skulle vara intressant läsning, för oj så många intressanta människor jag mött under dessa år. Och så många dramatiska händelser jag haft att hantera. Allt detta behåller jag dock för mig själv så det blir vare sig en bok eller ens ett blogginlägg.

Varför har jag stannat hela min yrkeskarriär i Kriminalvården? Ja, det är väl så enkelt att jag trivts med de uppdrag jag haft under dessa år. Jag jobbade dessutom under en period då mycken utveckling ägde rum och dessutom gavs det stora möjligheter för mig själv att sätta min prägel på skeendet.  Något som idag inte är lika lätt eller ens önskvärt eller tillåtet.