Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

fredag 1 maj 2015

De va de de

Det blev 39 år i Kriminalvårdens tjänst. Det började den 17 maj 1976 på Dag Hammarskjölds väg 13 i Uppsala och slutade igår här på Getingstorp. Så kan det uttryckas eftersom jag jobbat med hemmet som bas de senaste åren. Fr o m idag är jag en glad pensionär.              

Det var här det började, på Dag Hammarskjölds väg 13 i Uppsala.

1976 började alltså min långa karriär i Kriminalvården då jag den 17 maj, på min födelsedag, började arbeta på Uppsalaanstalten. Det blev "livstid" till slut.

Uppsalaanstalten benämndes i folkmun "Tretton" då den var belägen på Dag Hammarskjölds väg 13. 

Med tiden blev jag chef för anstalten och var senare oxå delaktig i att avveckla den. I december 1987 stängdes anstalten. 125 år tidigare, den 8 november 1862, överfördes den första fången, Catharina Spång, med häst och kärra från fängelsehålorna i södra tornet på Uppsala slott, en transport på c:a en halv kilometer. Stängningen varade inte länge då jag i oktober 1988 fick uppdraget att återöppna anstalten. Överskottet på platser i landet hade plötsligt blivit ett underskott så därför fick gamla "13"  åter tas i bruk . Det svänger även i fängelsebranschen som du förstår. 

1998 stängdes "13" definitivt men då hade jag sedan 6 år tillbaka gått vidare i min yrkeskarriär och jobbade som anstalts- och säkerhetsansvarig i den dåvarande Örebroregionen ( Uppland, Västmanland, Dalarna, Närke och Värmland). Då fanns det 15 anstalter i den regionen. Idag finns bara 3 kvar, Kumla, Hinseberg och Karlskoga. 1 ny anstalt, Salberga, har tillkommit.








Klassiska Uppsalakvarter.

Efter min stroke 2001 så har jag  arbetat mycket med frågor kring unga fängelsedömda och ADHD. 2001 var jag den förste att föra in ADHD på dagordningen i Kriminalvården. Då var de flesta oförstående och jag mötte t o m ett massivt motstånd. Idag är tonläget ett helt annat, både i samhället i stort och inom Kriminalvården

Jag tänker inte skriva ett inlägg om alla mina år i fängelsevärlden även om det säkert skulle vara intressant läsning, för oj så många intressanta människor jag mött under dessa år. Och så många dramatiska händelser jag haft att hantera. Allt detta behåller jag dock för mig själv så det blir vare sig en bok eller ens ett blogginlägg.


Varför har jag stannat hela min yrkeskarriär i Kriminalvården? Ja, det är väl så enkelt att jag trivts med de uppdrag jag haft under dessa år. Jag jobbade dessutom under en period då mycken utveckling ägde rum och dessutom gavs det stora möjligheter för mig själv att sätta min prägel på skeendet.  Något som idag inte är lika lätt eller ens önskvärt eller tillåtet. 


20 kommentarer:

  1. Vilket intressant yrkesliv! Låter spännande och intressant, och också väldigt varierat trots att det på sätt och vis varit samma arbetsplats. Du gjorde ju verkligen en bra insats kring ADHD också. Idag låter det som självklart att det uppmärksammas, men så är det ju aldrig innan något blivit etablerat... Förstår att du har många intressanta minnen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och det känns bra att kunna se tillbaka på sitt yrkesliv med övervägande positiva minnen.

      Radera
  2. Ja tänk Steve - nu är du pensionär! Hur känns det?! Dum fråga à la Jihde, jag vet, men jag ställer frågan ändå. Jag menar du kommer ju inte bli medlem i penschisarnas boule-gäng, inte i ett stickcafé heller, för att inte tala om den lokala bridgeklubben... Å då tänker jag absolut inte på att du är funktionshindrad utan jag kan liksom inte föreställa mig att dessa "penschishobbyn" är din grej.

    Nu måste jag medge att jag har googlat lite (är ju nyfiken av mig om man säger så) och förstod då att du jobbade inom kriminalvården. Kan tänka mig att du trivdes där, speciellt när ADHD-frågorna kom in.

    Utgår ifrån att du har tystnadsplikt även som pensionär. Men jag skulle nog kunna tänka mig att du vore den rätta personen att skriva en bok om just denna "värld" som du varit del av i så många år. Typ à la GW Persson respektive Jens Lapidus. Personligen skulle jag nog fundera på det - fiktion fast verklighetsbaserat eller tvärtom;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du, det känns riktigt bra! Ingen ångest whatsoever.
      Vi har inte "känt" varandra länge du och jag, men tveklöst har du lärt känna mig. Det är jag glad för.
      Jag har trivts extra bra i mitt jobb när jag mött motstånd, som t ex i ADHD-frågan. Ja, några andra intressanta frågor oxå, men de kanske kommer i nåt framtida inlägg.
      Jag kommer nog alltid att fundera på det där med skrivandet, inte minst eftersom jag oxå är väldigt språkintresserad.

      Radera
    2. Visste (= anade) väl det:-)

      Å du - visst borde du ha lärt känna mig också. Tycker jag verkligen bjuder på mig själv, precis som du...

      Gillar förresten också motstånd. Finns det nå't tråkigare än ja-sägare eller folk som vänder kappan efter vinden hela tiden. Suck och jäsp..

      Radera
    3. Tack för att du bjuder på dig själv.
      Som du säkert förstår så läser D min blogg då och då och hon tycker att du är en synnerligen fascinerande besökare, så vi fortsätter väl att ses hoppas jag.

      Radera
    4. Hahaha! Fascinerande besökare - WOW, det har då aldrig någon sagt om/till mig. Klart vi fortsätter att ses. Å hälsa D! Hon borde läsa dina inlägg regelbundet - de är nämligen himla bra. Å du har väl förstått att jag är "lagom" kräsen i vilka bloggar jag följer eller inte;-)

      Radera
    5. Ja, du ser, man kan alltid få nya epitet.
      Att du är "lagom" kräsen om bloggar förstår jag men annars tycker jag inte att ordet "lagom" har nånting med dig att göra. Vi ses!

      Radera
  3. Jag antar att jag ska gratulera , även om du trivdes och utvecklade och utvecklades. Var sak har sin tid och minnen både bra och mindre bra kan ingen ta ifrån oss! Nu blir det Getingstorp för hela slanten och det är baske mig inte det sämsta! Ha det fint som nybliven pensionär!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Som du skriver, nu blir det Getingstorp för hela slanten och det känns bara bra. Ha de gott!

      Radera
  4. Gratulerar till pensioneringen!
    Och gott att se tillbaka och känna att man trivdes och att man kunde påverka.
    Måste fråga, såg du planen som lyfte till Nepal, läste att dom skulle köra från Örebro?
    Ha det!
    Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jo då, vi noterar planen från flygplatsen då den ligger i v år omedelbara närhet. Men, vi störs aldrig av flygtrafiken. Ha de gott!

      Radera
  5. Grattis till det nya livet som "glad pensionär"! Jag tror att många med mig skulle tycka det vore väldigt intressant att läsa lite från din tid inom kriminalvården, och vem vet, den som vänta på något gott och så vidare... Det där med ditt tidiga införande av ADHD-diskussioner tycker jag är väldigt intressant och att du var med och verkligen lyfte på det locket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det där med att skriva om mina erfarenheter kanske hade blivit av om inte stroken kommit i vägen, men vem vet....
      Mitt bidrag till utvecklingen på ADHD-området blev nog de mest betydelsefulla jag gjort under min yrkeskarriär. Fascinerande dessutom att det arbetet gjorde jag direkt efter min stroke. Ja, inte så direkt kanske, det tog väl ett drygt år innan jag "vaknade upp" ur dvalan.

      Radera
  6. Grattis till pensioneringen! Spännande arbetslivserfarenhet du haft. Själv jobbar inom liknande... fast med fokus på vård.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det ter sig faktiskt mera spännande nu när jag tittar i backspegeln. När jag var mitt uppe i jobbet fanns inte vare sig tid eller tankar på att se jobbet som spännande. Då var det uppgifter som skulle utföras, hela tiden med människor i centrum

      Radera
  7. Grattis till pensioneringen och hoppas friherrelivet också ska bli givande på olika sätt.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag ska göra mitt bästa för att fylla friherrekostymen.

      Radera
  8. Grattis till pensionen! Vad härligt det låter! Njut av friheten!

    SvaraRadera